Våra mörka kvällspromenader
Erika och jag på ovanligt tidig,
men ändå mörk, kvällspromenad.
Vi gick förbi Willys. Eller. Erika gick in och jag
gick runt och sedan möttes vi utanför och så
fortsatte vi vår runda med en blårandig påse
dinglande i Erikas fasta grepp. Men en gång
hamnade den på marken. Och slutligen, har
jag hört, hamnade faktiskt hela blåa påsens
innehåll i Erikas mage. Men varför ovanligt
mörkt allra sista promenadbiten? Jo. Någon
har ju kört ner en lyktstolpe. Så då fick man
sig en titt på hur den där lyktan egentligen
ser ut... Inget ont som inte har utbildning
med sig! Eller upplysning, som pappa
kanske hellre skulle ha sagt.
Kommentarer
Trackback
