Noa på väggen
Medan jag kollade till Noas plats, grävde pappa och Lovisa borta hos Pontus
Vi planterade en hästkastanj, ett vårdträd, på Pontus plats.
Så med tiden kommer man lätt att också bortifrån huset se hans plats.
Det blev en väldigt lång dag i går. Efter bilhämt och en tur till landet med Melva kom jag tillbaka hem (fast lite sent, eftersom det blev spystopp som det blir ibland och givetvis oftast när man inte har så gott om tid). Nå väl, kaffe med Linnea innan det var dags för hej för denna gång hann vi med ändå. Erika kom också och hennes knåd gav mig vila från detta stök:
När jag vinkat av flickorna gav mig åter i kast
med ramarna... men tog tacksamt snart emot
ett telefonsamtal om middag på landet. Ja tack,
och där har de säkert en häftpistol, tänkte jag,
tog med mig middagsbidrag (förrätt: kantarell-
paj) och packade med mig hela stöket...
Hjälp fick jag också, tack så mycket! Och bra blev det till slut, dessutom. Då får det gå an med extra många vilodagar. Som i dag, då jag inte kommit igång alls faktiskt. Äsch, jag får lyfta blicken mot väggen och trösta mig med fin utsikt från sängläget :)
Nu är det färdighäftat (för denna
gång) och jag har två fina tavlor.
Men den finaste ramen fick bli
kvar på gården i väntan på sin
bild. Tids nog ska jag nog ha
tre fint smyckade väggar :)
Noas dag
Eftersom jag varit bilfri och lite fastlåst ettlängre tag än planerat och väntat blev det
inte av att gå till Noas plats på hans dag i
torsdags. Men i dag fick jag äntligen hem
gubbabilen (tillfixad, däckbytt och godkänd)
och Melva och jag for till blåsiga Sörgården
och tände ett ljus för honom som vi saknar.
Melva klättrade i Noas träd, det träd där jag
lärde honom klättra och där han så många
sommardagar låg och sov (både i och under)
medan jag satt på en sten intill. Vi trivdes där.
Och nu kan jag gå dit och minnas både katt-
ungedagar och gamlingdagar. Men det blev
aldrig någon gubbenoa av gullenoa. Han blev
ju bara elva och ett halvt. Fast det är klart,
Noa skulle ju varit min gullenoa
hur gammal han än blivit ♥
När Melva hoppade i stenröset intill graven såg jag en hjärtformad sten. Stor, men bara så stor att jag klarade lyfta den till Noa. Och när jag skulle lägga ner den såg jag Noa hälsning til mig. En novembernyckelpiga som klättrade lite upp och lite ner, men hela tiden var där, trots vilda vindar som blåste ut ljuset och lockade Melva att fladdra iväg efter virvlande löv, rusa uppför trädstammar och hoppa bland stenarna...
Kiss and hugs and kisses
Man ska dela med sig av det goda man har.
Så då gör jag det!
Det har mest varit släta koppar kaffe denna gång.
Men istället annat gott, som fina presenter och
faktiskt nästan farligt mycket skratt... I dag blev
det i alla fall lite att tugga på till kaffetåren.
Annars var det mest som vanligt; helgen
tog snabbt slut och hack i häl på
hejkramen kom hejdåkramen.
Tack för denna gång!
♥
Efter fyra veckors väntan...
Äntligen Linneahelg!
Till och med tidigare än vanligt och vips en helt vanlig torsdag blev det mysstund med kaffe, kort och katt. Den som väntar på något gott... behöver bara vänta knappt en månad - vilken tur! Välkommen hem, lilla hjärtat!
Fejklatte (är ju så gott!)
och marmelad som påpekades snart ta slut (men jag har ju mer, så ta det med ro)
Givetvis lite sedvanlig systerfotografering!
Och sedan plötsligt ett dukbyte mitt i kortspelandet.
Nåja, stunden innan hade jag spillt kaffe, så det
var liksom redan på gång, det där bytet.
Och givetvis är mobiltelefonerna med på ett hörn...
Och sedan, när Melva och jag blev ensamma kvar, såg det/vi ut typ så här:
Linneas fina Thailandpresent gladde,
som synes, både Melva och mig.
Tack säger vi! ♥
Smärtsamt saknad
Min högt älskade kissekatt, du är lika saknad i dag som för ett år sedan och det gör lika svidande ont. Jag kan inte bli van vid att vara utan dig, du min tröstekatt. Ja, vem ska trösta mig nu?
Din plats under busken här utanför är så fruktanvärt tom utan dig och jag saknar att behöva ha en springa öppen ut mitt under sen och kall vinterkväll, bara för att du ligger kvar därute på stolen, på rödrutiga kudden med ena tassen under kinden. Söt som socker, fast du såg ut just ha lagt in en snus... min tandlöse tok, min älskade Gullenoa mumsebit ♥
Lördagsfika
Åh vad gott!
Det har varit lite väl futtiga fikastunder det sista. Några paprikabitar, en slät kopp kaffe, någon liten fruktbit eller så... men i dag dukade vi fram lite mer ordentligt. Därtill kortspel med varsin vinst och godissök för Melva som underhållning för oss mellan påtårarna. Ja, den som väntar på nåt gott... får tids nog en katt i knäet!
Melva gjorde oss sällskap och satt så fint så. Nästan hela tiden.
Afzelius sjunger hösten in över gården
Så här höstvacker var Sörgården i går:
Pappa kattade löv. Eller om det var katten som pappade löv. Cello loves löv i alla fall, det är ett som är stensäkert! Ett annat är att Sörgården är lika vacker genom alla årstider.
Men hur ser det då ut inomhus nu, kanske du undrar? Jodå, det fixas och ändras och förbättras ännu lite mer... Den fina halltapeten är snart uppe!
Fast fina pallen får vi nog inte behålla. Och radion tar han nog ockå med när han är färdig, den sångglada målaren.
Allt annat än godis
Efter att ha hämtat Lovisa, Enzo och Cello i Hestra blev det snabbt stopp för hundmatsköp innan hemfärd mot middag och fotbollskväll.
Enzo väntade fint i baksätet. Tills han såg Lovisa komma med en stor säck... som sedan Cello vaktade som en hök medan Enzo gjorde bäst i att hålla sig på lagom avstånd. Äldst är äldst, om än mycket mindre. Så är det ju.
Som en (mycket välkommen) överraskning dukade
Lovisa fram en godisskål när fotbolls-tv:n slogs på.
Och det visade sig bli tröstgodis, eftersom Sverige
förlorade mot Tyskland. Men lite socker gör ju allt
lite - lättare? Hm. Hur som. Gott gör i alla fall gott!
Mamma däremot äter som bekant inte godis
sedan typ augusti. Men hon äter kakor och
efterätter och sådär. Vilken lycka då, att hon
hittade både chokladkaka, kokostopp och
någon härlig hallonkaka mitt i godisskålen!
Ja, den är chokladbiten som hamnat utanför
godisskålen är ju alls inte någon godis.
Det är givetvis en chokladkaka!
Och det ser väl vem som helst, att det där är en kokostopp?!
Och titta där, en hallonkaka!
Bara fantasin sätter stopp för godisstopp. Eller hur det nu var...
Sista september
och sista sommardagen är förbi. I morgon är det den första oktober, en riktig höstmånad som kommer med vintertid och tidigare kvällar. Då är det gott att se tillbaka och minnas sommaren som var. Och visst var den fin! Och visst var den lång! Ja, så det är ju svårt att få med allt, framför allt med tanke på att man inte lyckas filma varje litet härligt ögonblick... men ibland så! Och här, mellan tonårs vårterminsavslutning och några mysiga septemberbarn, har jag ändå fått med både grillkvällar och soliga kaffestunder, konstiga lekar, hundrumpspussande barn, några pingisturneringar och ett och annat festligt kalas.
Ja, här har du goda små smulor av min sommar... och förmodligen är ju faktiskt DU med på ett hörn eller två också - tack för en underbar sommar!
Vad glor du på, Melva?
Jag vet inte riktigt, men det är väääldigt intressant!
Bianca och Melva på köksbordet i går natt
Vad glor du på?
Bästa besöket?
Hon satt mest så här. Men Enzo skötte sig fint, satt fint, lade huvudet att vila och sparade på det mesta av buskrafterna till snölek utanför.
Snö är gott, både att plöja fram i och att smaka.
Katter högt och lågt
Öjjan och Tösen och Tösen igen
Ville i fåtöljen och Stina under köksbordet
Var katten har jag katten?
Mobiltelefonmusikfantasten Melva mitt i språnget
Tänk att det kan vara så roligt med en mobiltelefon. Och tänk sedan hur ännu roligare det är att titta på när något ger uttryck för hur tokroligt det alltså är med en mobiltelefon.
Melvas hjärtegoda dag
Både förmiddags- och eftermiddagsfika. Inte dåligt, bara gott!
Varsågod, förmiddagsfika...
Varsågod, eftermiddagsfika!
Och även vi tvåbenta har fikat dubbelt upp (eller i alla fall jag, för fikagästen var ju faktiskt inte samma två gånger om)
Egentligen är det kanske inte så helbra för hjärtat att fira alla hjärtans dag..?
Hur man gör en gråtrist eftermiddag lite mindre grå:
Melva och musiken
Kan det vara så att jag har en mycket musikalisk katt? Det är i alla fall tur att man har en gammal mobiltelefon, så att man kan spela in när den nya utsätts för lek och bus och mys!
Ett bra köp
Melva håller med om det ett väldigt bra köp jag gjrorde i helgen. Äntligen en riktigt stor låda!
I dag har jag mest legat på sofflocket - ändå blev jag vansinnigt trött!
Blixten heter han.
Och ibland är han som en.
Ja, det var min dag. Mycket mer blev det inte och det räckte och blev över ändå.
