Margit 97
Snart fyller Margit år och pappa och jag passade på att fira henne medan mamma var på något julgruppsmöte.
Grattisbio och födelsedagstoast
Förskottsfirade Isabelle med Mose-film och kvällsmat bara vi två. Det var längesen. Både bio och bara-vi-två-stund.
Uppställning!
Med årets julfamiljebilder önskar jag gott nytt år! Jag önskar dig ett välsignat år, fyllt av glädje!
Är alla med?
Nej Enzo, gå!
Oj Lovisa, skynda, kom, kameran knäpper om två sekunder!
Men Enzo... gå!
Efter lite testbilder (och en Enzo som inte kunde sitta fint nog för att få vara med på bild) tog
jag i rask takt årets julbilder. Lite väl raskt kanske. Jag skyller på att någon var för sjuk och en
annan inte så fotosugen och allra minst en var lite för trött. Resultatet blev en lite annorlunda
uppställning. Nåja, det är ju ändå lite av vårt återkommande tema för julbilden! (se en bit ner)
Närmare och närmare kameran kom vi och mindre och mindre syntes det av julgranen...
Inte så roligt? Säker på det?
Nu ritar vi! Mamma var inte så leksugen på julafton nån timma efter midnatt,
men fick vara så god att delta ändå. Och var det inte till sist just hon som hade allra roligast?
Använd alltid din björnmössa på vintern. Ja, så skrev hon. Och hur hade hon tänkt att man ritar det..?!
Lättare var det att rita en varg som ylar i månens sken. Plättlätt rent av. Även renar gick det an att rita.
Min julgran som var sned och barrade blev tydligen snart så sned att den välte
och till sist hade den visst tappat alla sina barr.
Linslusens julafton
Johannes kom sent och var en aning trött. Men nog hade han koll på kameran ändå!
Äta? Javisst, men också ha koll på kameran!
Vara med på familjefoto? Absolut! Men först kolla att kameran är med...
Paket? Till mig? Tack, gärna det! Men var är kameran nu då..?
Ha, den där blixten känner jag igen! Där är du ju!
Ja, där borta är du ju, så varför sitter jag då här?
Det är alltid bättre att öppna klappar framför kameran, ja, nästan inne i den.
Jo, lite trött som sagt...
Men hallå, den där kameran somnar väl ändå inte och missar min nya fina ukelele nu?!
Sedan var det plötsligt pyjamasdags. Ska bara kolla den där kameran först...
God jul och god natt!
Juldagarna
Man kan ju i alla fall se det som tur att jag inte blev sjuk förrän innan julafton, utan mer mitt i den. Särskilt behjälplig i köket var jag inte och inte alldeles gräsligt spelsugen och matglad, men se det går ändå!
Vid ungefärlig kalleanketid klädde jag mig i secondhandklänning och mammastickade strumpor och åkte till lillasystervald och pappasågad gran.
Så fort Lovisa tittat klart på kalle-tv och jag fått fart i kakelugnen satte vi oss till bords.
Ute var det kallt och den lilla snö som fallit var borta. Hundpromenaden gick så långt som gatljusen visade vägen och när vi i andra änden av byn vände hemåt igen blev vi snart omkörda av Isabelle och Gustav. Lite spel, mycket godis, soffhäng och mera ved i kakelungen och några timmar senare kom Emelie med sin familj. Och då var det dags för årets julbild! Först lite gröt och kamerainställningar...
Med eller utan blixt? Med stol här eller där?
Några traditionsenliga julfamiljebilder blev det till sist. För trött för det är det inte alls okej att vara. Hur skulle då nästa års familjealmanacka se ut?! Men tröttheten ger sig tillkänna ändå, inte minst i fråga om uppställning. Å andra sidan är ju det enda målet att alla är med, alla är lite julfina och någorlunda glada eller galna (eller helst bådeock) och att granen syns. Okej, med så liten gran som i år kanske man kan få lov att stryka det där sista..?
Ljus
Och nu är det så här fint i köksfönstret!
Förstasnödagen
När jag skulle hemåt hade det mesta blivit till slask, så det blev en kortvarig julkänsla - men nog tog jag tillvara på tiden!
En närmare titt
I taket hänger finaste lampan och på väggen finns bästa gullenoakatten och Tovatokhunden och finaste familjen.
Och i sängen finns finaste
puppan och gör hela lilla vrån
till den allra finaste i mitt hem.
Och okej, byter hon vrå är ju
givetvis den nya vrå där hon
är allra bäst.
Finaste lampan finns nu inte bara på landet
Utan nu bor fina storebror i mitt tak (lite rundare lillebror bor i solrummets tak)
Tack snälla Gustav och Isabelle för hjälpen med lampor och sladdar och alla hål i väggen! <3 Nu väntar en skruv på Erikas tavla, sedan är jag faktiskt mycket nöjd med mitt lilla bo!
Grattis pappa!
Tårta tårta tårta! Och lite mat också, så klart.
Grattis till mig, jag har ju världens bästa pappa!
Pappa högg gladeligen in med tårtspaden och Johannes och jag hade roligt med mobiltelefonen...
Johannes första selfie!
Framåt kvällen kom Isabelle och Gustav och gjorde oss sällskap kring bordet.
Kvällsmat dukades fram...
Luns är löjligt gott! Fråga bara Johannes.
... och så blev det tårta igen. Så klart.
Så ska en far firas! Och gärna med lite musik av en väl uppklädd musikant!
Fika fika hela dagen!
Vi började i Betel och slutade i Elghult. Eller, är det riktigt slut än?
Helena Boberg Oscarsson talade, inspirerade och utmanade.
Det går alltid att börja om igen!
Gud är den bäste återvinnaren! Han tar oss som vi är och gör något nytt. Om och om igen.
Kärlek ges med öppna händer
Några kort och en bok fick följa med hem också.
Och ett kort påminde om Erikakonst...
Sedan åkte vi till Sörgården och fikade vidare och lekte litegrann.
Det är kul att se sig själv på en skärm!
Johannes sprang fram och tillbaka...
Och hit och dit (efter äpple och efter aska och eld) men ibland var han stilla (ovanligt stilla faktiskt)
och tog paus och glupska äppelbett.
Vi andra festade på kvällsmackor och, framför allt, pappas kakor! Tack snälla för denna fina dag! ♥
Lilly på en söndag
I söndags hade jag Lilly på besök. Hon matade Melva med godisbitar, åt själv en massa ost, pusslade alla pussel och läste om Pelles ficklampa och Nalle Puh. Och under vår promenad slocknade hon fram till dess hennes mamma och jag druckit färdigt vårt kaffe.
Erika kom på kaffeslurk innan promenaden och fick dessutom glädjen
att höra om Pelles ficklampa ett par tre gånger...
Framåt kvällen åkte jag till landet och där var också Emelie och Johannes, så det var fullt kring köksbordet när det vankades kvällsmat.
Till sist var det mamma, pappa och jag. Och Loui.
Sistnämnda fann nog biskop Arborelius röst sövande, för han låg sussande sött
i mammas knä medan vi såg reprisen av dagens tv-gudstjänst. Gott slut på dagen och helgen!
Det får gå ändå
Efter nästan två veckor utan promenader var mitt knä kollat och okejat. Och det är på något sätt lite "skönare" att ha ont när någon sagt att det är okej och inte dumt att röra på sig trots att det gör ont. Och ont gör det tyvärr fortfarande. Men det får gå och jag går ändå!
I torsdags, några timmar efter att jag blivit sjukgymnastkollad, åkte jag ut och tog med pappa för tur i Töllstorp.
Hittade honom vid brevlådan, dit han kört lite uppvärmning. Han går ju aldrig och hämtar posten, min pappa...
Gick runt sjön gjorde vi ju inte så mycket heller, för det gör mindre ont när jag småspringer,
så då gjorde vi det.
Pappas pausbänk och hans vilosten.
Erika följde med oss. Och då fick ju pappa trevligt sällskap inte minst på gymmet också!
Dagarna som gått (fast utan färska bilder)
Givetvis har det inte varit lika tyst och stilla som här på bloggen. Givetvis har Erika varit på både kaffeprat och kvällste, hjälpt mig komma någon vart med brieoesten, varit trött ibland och pigg ibland, masserat tacksamma mig (och det är då Melva tar plats så där på stolen).
Och det har varit Lillylek och Betelfika, gospelövning, bönegrupp...
Veckans bönesamling och en annan bönesamling från förra veckan.
Från annan Lillydag
Och en annan Lillypromenad.
(Dagens sådana var mycket kort
och så snart mitt knä slutar vara
som ett käpp i hjulet hoppas jag
få bli så där skönt trött igen)
Annan Betelfikagång
Och i morgon ska jag hälsa på Margit!
En annan gång hos Margit
Bara en Kent
Nu är pappa åter ensam Kent i huset. För den andre Kent har åkt hem till sig. Men innan dess hann de tillsammans att röja och slänga, sortera, laga, plocka och fixa och göra små trevliga utflykter, som picknick på Store Mosse och promenader vid Töllstorpssjön.
Kent och Enzo fann varann ♥
Men inte ens när man ber sött och snällt med vacker tass på hand
får man smaka bordets läckerheter!
En leopard bakom örat
I dag åke pappa, Lovisa och jag till Värnamo för jeansköp till pappa och utelunch.
Vad gott! Sedan var jag mätt hela dagen och nöjde mig med en liten kvällsmacka vid niosnåret.
Pappa dränkte allt i jordnötssås och jag var ledsen att det var nötter i en god kycklingrätt,
men jag blev ju mätt och belåten ändå. Minst sagt.
När vi åkte hem passade jag på att fota en av leoparderna som hängde i Lovisas öron, som hon fick som
tack för (evighetssnackisen!) Melvas spruta... Den Melva överlevde, så klart. Den jag överlevde, mindre
självklart. Den Lovisa överlevde, (och fortfarande återhämtar sig efter) ännu oklart hur det slutar ;)
Ja, så jobbig är alltså jag!
Kokad kloss och middag på gång
Middag på gång i köket. Och Joahnnes bjuder på kastrullmusik och kokad kloss.
Tisdagens kaffe
Hela tisdagen - promenaden med...
...Johannes?
Promenaden började så här
och fortsatte så här
Okopplad katt är väl tillåtet?
Och slutade med mera regn, snabba steg hem, mat för både barn (vid bord) och katt (under bord) och kaffe för mig!
