Uppställning!
Med årets julfamiljebilder önskar jag gott nytt år! Jag önskar dig ett välsignat år, fyllt av glädje!
Är alla med?
Nej Enzo, gå!
Oj Lovisa, skynda, kom, kameran knäpper om två sekunder!
Men Enzo... gå!
Efter lite testbilder (och en Enzo som inte kunde sitta fint nog för att få vara med på bild) tog
jag i rask takt årets julbilder. Lite väl raskt kanske. Jag skyller på att någon var för sjuk och en
annan inte så fotosugen och allra minst en var lite för trött. Resultatet blev en lite annorlunda
uppställning. Nåja, det är ju ändå lite av vårt återkommande tema för julbilden! (se en bit ner)
Närmare och närmare kameran kom vi och mindre och mindre syntes det av julgranen...
Juldagarna
Man kan ju i alla fall se det som tur att jag inte blev sjuk förrän innan julafton, utan mer mitt i den. Särskilt behjälplig i köket var jag inte och inte alldeles gräsligt spelsugen och matglad, men se det går ändå!
Vid ungefärlig kalleanketid klädde jag mig i secondhandklänning och mammastickade strumpor och åkte till lillasystervald och pappasågad gran.
Så fort Lovisa tittat klart på kalle-tv och jag fått fart i kakelugnen satte vi oss till bords.
Ute var det kallt och den lilla snö som fallit var borta. Hundpromenaden gick så långt som gatljusen visade vägen och när vi i andra änden av byn vände hemåt igen blev vi snart omkörda av Isabelle och Gustav. Lite spel, mycket godis, soffhäng och mera ved i kakelungen och några timmar senare kom Emelie med sin familj. Och då var det dags för årets julbild! Först lite gröt och kamerainställningar...
Med eller utan blixt? Med stol här eller där?
Några traditionsenliga julfamiljebilder blev det till sist. För trött för det är det inte alls okej att vara. Hur skulle då nästa års familjealmanacka se ut?! Men tröttheten ger sig tillkänna ändå, inte minst i fråga om uppställning. Å andra sidan är ju det enda målet att alla är med, alla är lite julfina och någorlunda glada eller galna (eller helst bådeock) och att granen syns. Okej, med så liten gran som i år kanske man kan få lov att stryka det där sista..?
Förstasnödagen
När jag skulle hemåt hade det mesta blivit till slask, så det blev en kortvarig julkänsla - men nog tog jag tillvara på tiden!
Fika fika hela dagen!
Vi började i Betel och slutade i Elghult. Eller, är det riktigt slut än?
Helena Boberg Oscarsson talade, inspirerade och utmanade.
Det går alltid att börja om igen!
Gud är den bäste återvinnaren! Han tar oss som vi är och gör något nytt. Om och om igen.
Kärlek ges med öppna händer
Några kort och en bok fick följa med hem också.
Och ett kort påminde om Erikakonst...
Sedan åkte vi till Sörgården och fikade vidare och lekte litegrann.
Det är kul att se sig själv på en skärm!
Johannes sprang fram och tillbaka...
Och hit och dit (efter äpple och efter aska och eld) men ibland var han stilla (ovanligt stilla faktiskt)
och tog paus och glupska äppelbett.
Vi andra festade på kvällsmackor och, framför allt, pappas kakor! Tack snälla för denna fina dag! ♥
Torvladan
I går tog Lovisa med oss ut på överraskningsutflykt!
Och så kom vi fram!
Och så fotade vi!
Både torvladan, håliga träd och varandra.
Sedan åkte vi hem och visade bilderna för mamma och pappa som inte fick plats på fyrhjulingen.
Bär och bus
I går eftermiddag åkte jag ut till landet för att plocka lite bär. Och jag fick både sällskap och hjälp bland både krusbärstaggarna och i hallonsnåren. Sällskap och hjälp gör ju allt både roligare och lättare!
På andra sidan krusbärsbusken höll
Lovisa oss sällskap. Hon passade på
att klippa gräset under tiden pappa
och jag stacks och plockade, men
gräsklipparen trilskades så mycket
att hon gjorde bäst i att sluta nästan
på direkten och putta den tillbaka in i
garaget i väntan på att någon tar sig
an den att laga vad som nu är fel...
Mamma och jag samarbetade bra, hon böjde höga grenar och jag satt på huk och kikade upp mot alla hallongömmor under bladen. Sedan är det ju verkligen en sanning, den att man kan gå många många varv i samma spår och hela tiden hitta fler hallon. Hallon borde vinna pris i trädgårdens "bäst på att gömma sig".
Mitt i plockandet fick vi besök av några grannar. Och hundarna fick besök av en blandrastik med spring i benen och bus i blick.
När vi vinkat av dem plockade jag med mig lite gott och vackert och for hemåt.
Månadskyckligar, mitt-i-fotbollen-promenad och nattpussel
Vi åt marshmallows. Vissa på konstigare sätt än andra. Och kycklingarna blir i dagarna en hel månad gamla. Man börjar ana att det kanske inte bara är två (de ljusa) tuppar... Sicken otur i sådana fall!
Efter mat och prat och kycklingkoll tog vi en kvällspromenad mitt i fotbollen.
Och sedan fick fotbollen sorla i bakgrunden, för Lovisa och jag satte igång att pussla. 1000 bitar. Jobbigt bara att vända alla bitar rätt...
Sen sommarpromenad
Men ännu senare hade kanske varit bättre? Då knotten hunnit gå och lägga sig.
Och midsommarfilmen är ju lite sen också, men här är den! Vår midsommaraftonstipspromenad med en mamma med helt fel fokus. Men eftersom det inte var en helt vanlig tipspromenad gjorde det inte så mycket och mamma lyckades få flera rätt fast hon inte ens försökte!
På promenad till grannbyn och hem igen
På väg bort satt han mer fel än rätt. Och när han satt rätt var det när det fanns något roligt att titta på. Som röjsågande granne, en katt över vägen, några skällande taxar, en ogräsrensande sommarledig...
På vägen hem somnade han got, trots röjsågande mamma, skällande Svea, matberedare på full snurr och högsta surr...
Den där mindre tama katten i hans hand valde jag som hans medresenär.
Johannes själv valde klubban.
Med fast grepp om absoluta favoritleksaken i leklådan på landet
och pussmun på tiger-Axel.
Jag lyckades hitta den där lilla vägen som gör att man inte måste gå exakt samma
väg tillbaka. Nu blev det en liten minimal runda innan samma väg hem.
Lite rätt satt han allt!
Men om inte för att kolla något, så för att nå att bita sig fast!
Sedan fick jag fälla ryggstödet och ta emot hans tunga huvud...
Sedan parkerade jag den sovande Johannes ute i solen och tittade på hästarna som just fått komma till sin nya hage och på Kent och Kent som rensade bland blommorna runt flaggstången (som tyvärr lidit stora men efter åskvädret...). Därefter blev inga foton tagna, för det var mat och det var prat och mycket lek och en och annan sovstund med Johannes tätt intill. En härlig söndag, tack för den!
Midsommarpromenad med smått och gott och knott
Usch ja, om det inte varit för de där knotten hade ju promenaden med dess slutmål varit en succé! Nu blev lite
för mycket av en överlevnadsövning...
Tidigare under dagen hade Lovisa och jag (tillsammans med en fartglad och en farträdd hund?) gått och förberett ner i gläntan.
Efter middagen sa vi att det var dags för en liten promenad och fick med oss gänget ut på altanen där första frågan väntade.
Så fortsatte vi ut i kohagen, gick en bit och kom snart fram till gläntan, där Lovisa, som gått i förväg, satt och väntade och hälsade välkommen.
Där satt vi bara så länge att vi hann några kaffeklunkar, något muffinsbett, lite förevigande klick och några flaxiga bråk med knotten. Sedan bar det i rask fart hemåt igen!
Hem ljuva hem och typ alla rätt, eftersom man inte kunde ha typ alla fel. Målet är ingenting, vägen är all-la-la-la-la-la-la-llt sjunger man ju. Ibland är det faktiskt tvärtom!
Midsommarfest i full gång
Jag har på mig min fina midsommarklänning,
som mamma har sytt. Hemma på gården
har vi hissat flaggan och sett när grannarna
traktoråka till sitt traditionsenliga tårtkalas
nere i skogen. Och Cello har försökt att ta
sig ett otillåtet midsommardopp...
Börje och pappa hissar i friska vindar
Vad det är du ser?
En taktor med släp. Där på släpet finns grannarna
och picknickgrejer och kanske lite tårtrester...
Lovisa hann stoppa Cello innan doppet. Ibland har man tur!
Flaggan i topp för fyra små!
Ja, för de är högst troligt födda på självaste nationaldagen, Gullefjun och Bruna och de andra två söta...
Här är filmen från i lördags, då jag bland annat skrattade åt mamma som är rädd för småpickande hönsmamma och passade en pojk som lärde sig hur vansinnigt kul det är att bli jagad och som visade mig att han faktiskt gå ett steg eller två utan stöd... De värsta skriken (både av pickrädsla och jageglädje) och bästa gå-försöket fick jag så klart inte med, men här är lite ändå:
Förstajunifilmen
Första juni, förra söndagen. Mycket lek, lite sömn, en morfar som är uppochner och en mormor som leker trummis...
Min dag med många småttingar
Jag hälsades välkommen av mamma med en omedelbar inbjudan in i hönshuset. Hon hade hört pip, men ännu inte (vågat) tittar efter hur många kycklingar vi fått. Fyra. Nu hoppas vi bara att det är fler höns än tuppar. Eller åtminstone lika många av varje.
Mamma har säkrat födelseplatsen, så att ingen liten faller ner.
Och så snart alla fötts ska de förflyttas ner till säker mark...
Medan hönan fick lugn och ro ett tag till, mamma donade i
köket och de andra fortsatte sitt arbete med hagarna, så tog
pappa och jag Johannes på en liten promenad genom byn.
Genom byn och förbi såget
Ständigt med signaturminen på gång eller nyss sedd,
både uppför backar och under stopp för blomsterkoll.
Vi gick ända bort till Elghultskylten och tillbaka hem till Elghult igen
På vägen hem plockade vi blommor
Väl hemma igen blev det genast god mat för alla, sömn för Johannes och mig i hammocken... Och så flyttade vi på hönsmamman och hennes fyra små gullefjunisar. 
Stolt mamma och en till stolt mamma
Efter en lång stund av lek (med nya favoriten "jage" - gode tid, så trött jag är!)
blev det dags för pyjamas, god natt och hej då. Tack för i dag!
Leka i sol och sova i regn
I söndags var det inte alls någon vilodag. Det var fullt ös och sedan låg jag typ medvetslös i hammocken. Gungande både mig och Johannes till sömns. När vi vaknade igen blev det matstund med bajsblöja som final. Under tiden som vi lekte, sov, åt och och bytte blöja ägnade sig de andra åt hästhagar, röjsågning, matlagning och hästprovridning. Men jag tror ändå att jag var den som var tröttast.
Inte en ton, men den verkade vara god att tugga på i alla fall!
Svea och Johannes i någon slags dragkamp.
Även om jag inte tror att Svea kände av just kampen så värst mycket.
Vad pappa säger till Johannes och vad som händer sen?
Vad för mojäng mamma och Johannes sitter med?
Jodå, det kommer så klart i filmen! Så håll utkik ;)
Efter mycket lek och god middag var jag helt färdigoch en fruktmätt pojk hade just somnat i sin vagn.
Däremot vaknade han givetvis till just som jag låg
och gungade som sömnigast i hammocken. Ja ja,
det var bara att gunga vidare både vagn och mig
själv och det gick ju finfint det! Snart nog var jag
vaken nog och Johannes hungrig nog för mat.
Nog.
Vi låg där tills dropparna var för stora för att lönnen skulle skydda oss.
Sedan fick Johannes sova klart till regnmusik på parasollen.
Efter mat och blöjbyte avslutade vi allt med kittlande pussar (fast ändå skrattar man högt och lutar sig nära för mer och klamrar sig fast när en annan tycker det är färdigpussat och klättrar tillbaka när en tredje tycker att han kan få hålla...)
Till sist några sista miner, flin och pussar - hej hej!
Men vi ses ju faktiskt redan i morgon igen...
När jag åkte ut till landet hade jag med mig en rabarberpaj som vi åt efter middagen, när jag åkte hem hade mamma fyllt den med annat gott. Och mer rabarber. Så... lite paj, någon?
Välkommen tillbaka in i Gnosjö! Ja, ser det ut så här känns det ganska trevligt att åka hemåt. Men hemma var jag bara några sekunder. Satte ifrån mig gottefyllda formen, klippte till blomsterbuketten och gick över till huset på andra sidan...
Pyntad gubbabil
En tur runt sjön och sedan tillbaka till bilen. Och då hade någon hunnit vara framme och pynta den så fint med en liljekonvalj, tack till denna någon! Nästan hela vägen fram till gården satt blomman kvar.
Sedan blev det kattgos, hönspill och blomkoll för hela slanten!
Jag klappade mammas lilla höna, som vi alla hoppas snart själv får bli mamma. Sju små ägg ligger där under fjäderskruden...
Pappas kompis Öjjan fick mycket kärlek. Ändå:
"Kan han inte ringa snart, min kompis? Dålig stil förresten att lämna mig ensam bara sådär..."
"Vänta nu, är det Kent som kommer där? Äntigen, kompis!" Men han såg i syne, verkade tänka att "förr eller senare blir han väl kissnödig, den där Kent-kompisen" och gick och la sig på toalettmattan.
Till sist åkte jag hem och trodde även jag såg i syne. Det är något väldigt komiskt med en glassbil som kör ut till en by på åtta heltidsinvånare, varav ett är ett barn.
Gårdagens himmel och katt
och några kor på håll. Känns fruktansvärt tråkigt att det är sista sommaren med grannens kor som utsikt. Varför ska han sluta redan, han är ju inte mycket mer än sjuttio år ung!
Vacker himmel över Elghult och en särdeles söt liten tös balanserande högt upp i det blå
Mycket brinner mer
men snart brinner det alls inte mer. För denna gång.
Böcker brinner bra!
Efter utekaffe, berntsfikastund och hemmastäd
åkte jag ut till gården, där mamma väntade
med tändstickorna i högsta hugg.
Böckerna satte lätt fart och fyr på elden
och på några timmar var det bara glöden
kvar. Då kurade vi inne med Let´s dance,
åt jordgubbar och hostade över någo
möbelpolish som stod och stank i ett
hörn. "En ska han ha" sa mamma
och röstade på Steffo.
Och så avslutades dagen i lagom sen
tid, med te och UNO i mitt kök.
Nu tar jag vilodag.
God helg!
Böcker brinner bra -
så det är bra att ha vatten nära tillhands!
Solgul tulpan
På landet trädgårdsarbetades det en del i dag, men jag njöt mest av sol, blommor, kacklande höns och glass!
