Familjens favoritspel sedan många år är "Pratmakarna". Förmodligen för att vi är just sådana. Och här var vi sådana på julaftonskvällen 2011.

 

 

Mitt i bister vintertid (grå och kall i alla fall) kommer här ett klipp från en vacker sommardag. Sommar, den tid då allt är lätt och skönt och gott! Eller? Sommar kan faktiskt också vara träskor med kattkiss, trasslig tvättlina och intrasslad katt. Äsch, vem försöker jag lura... sommaren är ändå bäst!

 

 

 

 

I den händelse du undrar över vad vi håller på med de sista sekunderna:

Lovisa hade en tenta nästa dag.

 

 

Men kanske inte så mycket klippet i sig, som vad klippet handlar om. En riktig höstdrycksfavorit! Och ungefär så här gör jag den och precis så här gjorde jag den, 2 mars 2011:

 

 

 

Jag har redan hunnit med flertalet koppar denna höst. Har du, Lovisa?

 

 

Några av mammas favoritfilmer (för, och hon säger ju det, "de är ju så roliga!") är "Polisen som vägrade svara" (och de andra Polisen i Strömstad-filmerna).

Om du inte sett filmen (gör då gärna det!) så är handligen som följer:

 

Tre män kommer in på SE-bankens kontor i Strömstad. Några minuter senare
är banken ockuperad och tre personer tas som gisslan, men polisledningen i
Strömstad bemöter rånarnas krav med total tystnad. Alla bankens telefoner
kopplas istället till en automatisk telefonsvarare som uppmanar rånarna att ge
sig. Polismannen Evald Larsson försöker dock lösa situationen på egen hand...

 

Och denna tokstolle till polis, Evald Larsson, ställer till det så man nästan skrattar sig av stolen. I alla fall om man heter Birgit. Eller för all del, om man tittar på när Birgit tittar på filmen. Så sätt dig ner och njut och varsågod, "Favorit i repris!" bjuder dig en riktig komediklassiker!

 

 

Efter denna sommar är vi så mycket bättre på att grilla! Hur dåliga vi var förut? Ja, se mamma här för exempel:

 

Höstterminen har börjat, det är kyligare kvällar och inte många sommardagar kvar och faktiskt inte mycket mer än fyra månader till jul. Hu! Men här kommer en riktig storfavorit som i alla fall får Lovisa och mig att sitta med stora leenden. Och om så bara för en stund är allt lätt och fint och man är helt tillfreds, nöjd och glad...