Nya skor gör inte allt bättre. För första gången lyckades jag ramla (som en försmak inför vinterhalka?) men att hålla jämna steg med Erika lyckas jag fortfarande inte med. Ändå gillar jag mina nya rosa skor, för det är ju inte först och snabbast jag måste vara. Men jag är glad om jag slipper ramla igen...

När jag plåstrat om mig lite (och duschat med Melva) åkte jag till landet, lastade vinterdäck, kollade nya hönsen och bonde söker fru och kvällsmatsmyste med mamma och pappa. Sedan lämnade jag gubbabilen hos Stenbergs, men förhoppningsvis är jag bara billös till i morgon... 

?

Utan nu bor fina storebror i mitt tak (lite rundare lillebror bor i solrummets tak)

 

Tack snälla Gustav och Isabelle för hjälpen med lampor och sladdar och alla hål i väggen! <3 Nu väntar en skruv på Erikas tavla, sedan är jag faktiskt mycket nöjd med mitt lilla bo!

Där vaktar han vagnarna medan mamma och jag fyndar massor av choklad! Så han klagar ju inte direkt ;)

 

 

Ja, så det väl med mig. Och så är det även när det kommer till Erikas tavla. En tavla vars ram nu pryder familjefotot på min vägg. Och så här skulle det kunna se ut om tavlan åter fick flytta in i ramen:

 

Tårta tårta tårta! Och lite mat också, så klart.

 

 

 

 

 

 

 

 

... och så blev det tårta igen. Så klart. 

 

 

Det är nästan ett helt halvt år sedan sist... Äntligen blev det av och åh vad gott det gör att prata några timmar om högt och lågt, liv och död, relationer och problem och glädjeämnen och önskningar inför nästa år. För övrigt är vi överens om att detta år gått rasande fort, mycket snabbare än det förra och man frågar sig hur snabbt det är möjligt att ett helt år kan passera. Nyss var ju Kajsa nyfödd, vi skulle bli författare och var alldeles för unga för att vara lyckliga... Typ.

 

Johan hade med sig gott till kaffet. Men det hade ommöblerats lite i lådan under färden...

 

 

 

Tack för i kväll, kära goda fina vän!

Vi började i Betel och slutade i Elghult. Eller, är det riktigt slut än?

 

 

Helena Boberg Oscarsson talade, inspirerade och utmanade.

 

 

 

Gud är den bäste återvinnaren! Han tar oss som vi är och gör något nytt. Om och om igen.

 

 

 

Några kort och en bok fick följa med hem också.

 

Och ett kort påminde om Erikakonst...

 

 

Sedan åkte vi till Sörgården och fikade vidare och lekte litegrann.

 

Melva vaktar tavlan. Och tänker nog att konst är bra konstigt...

 

Tog med julgröt till landet och plötsligt hade vi dukat upp vad som starkt påminde om typisk kvällsmat i december.

 

 

Och för Enzo blev det nästan som julafton...

 

 

Och kaffe på bordet.