Mys och musik

Melvas julgran

Gjorde ett pyttelitet, men jättegulligt, fynd under kvällspromenaden... Det ser ut att bli många granar i år! Den här blir kanske Melvas. Inte nödvändigtvis för att jag vill, utan för att den/pyntet kommer att vara på hennes nivå, lättillgängligt och leklockande.

 

 

Titta här på min lilla gran!

Du menar väl min leksaksgran?

 

Man får nog vara glad om den överlever ens en dag inomhus...

 

Glöggpremiär

 

Det börjar blir adventsmysigt hemma hos mammanoni...

 

 

 

Efter goda mammanonifikastunden i går eftermiddag åkte jag ut till gården. Där är nu köksväggarna sköna gröna och innan veckan är slut ska nog det se bra annorlunda ut badrummet också...

 

Nu hör hallen och köket lite mer ihop också när det kommer till färg

 

 

 

  

 

 

Efter färgkoll blev

det kaffe och peppar-

kaka i väntan på

rätta glöggstunden.

Jag hade tagit med

en flaska äppelfrisk,

lingonröd glögg.

Kanske extra god

för att stunden blev

i gungstol med varm

katt i knäet, bönder

på tv och glögg i

hjärtesöta glas...

 

 

De nya fina

 

 

 

Inga glas, inga fat, inga muggar och absolut inga koppar. Kanske några dessertskålar..? Men inget annat!

Ändå kom jag hem med dessa. Ja men vad kan man göra när man blir kär?!

 

 

Lillys fyrverkeritårta

Helgen stora händelse:

 Lillys ettårskalas! Så gott och fint trots feberflicka.

 

Skål, fotostund och tomteblosstårta!

 

 

 

Det var festmåtid med inte så farliga nötter,

(det tackar man för!)

och paketöppning med hjälpsamma bröder

och prinsess-söt tårta med både Lilly-ljus och fyrverkeri.

 

 

Hurra för Lilly!

 

 

Välkommen in!

 

 

 Välkommen in till fjärilsvännen!

 

 

 

Jag parkerade bakom Agnetas fröken Larsson-bil och runt husknuten väntade trappan upp och därinne väntade alla fjärilar. Och en och annan uggla.

 

 

Både innanför och utanför dörren har Agneta det vackert. Och inte sällan är det fjärilarna som är de förskönande små detaljerna. I nästan varje lite vrå finns de. Där och där... och där är en till! Och är det inte fjärilar så är det annat vackert. Men även om ugglor börja poppa upp fler och fler och trots söta lampor och alla fina kronor och änglar ser fjärilen ut att förbli ohotad på förstaplatsen.

 

 

 

 

Lite av det som inte fick följa med hem

 

Efter en fin fredag i Halmstad blev det en god natt

med hund- istället för kattsällskap (lite tröst i alla fall)

och efter en långsam, god söndagsfrukost besökte

Agneta och jag lagom många secondhandbutiker

och gjorde lagom många fynd.

 

 

 

 

Hade den här lampan haft en finare fot

hade den kanske fått åka gubbabil till Gnosjö...

 

 

 

Men allt sött kan ju inte få följa med hem. Som de här söta små skedarna, i den söta asken.

 

 

 

Däremot fick lite annat följa med. Till exempel kan den som vill komma över på kaffe få det serverat i något alldeles särskilt sött...

Hemma hos

Jag kom




Vi åt




Det blev kväll




Vi åkte in till stan




och åt




och åkte hem igen

 

där nya fjärilen trivs bra :)

 

På väg och framme

På min väg låg jag ett tag bakom OAJ. Och lite senare AAJ. (Och längst vägen åkte jag dessutom förbi AJ-prudukter.) Hoppas det inte vill säga nåt om min helg...

 

Fram kom jag i alla fall. Läste på sparade vägbeskrivningen, gick på magkänsla och kom helt rätt! Svårt dock att förklara exakt var jag var, så jag åkte för att möta Agneta på lämplig plats för att få hjälp till slutdestinationen. Precis där jag stått parkerad tio minuter tidigare alltså.

Fjärilar på väg Halmstad

Senaste vi sågs fick hon den här presenten

 

Skyddsängel i silkespapper, några hjärtan och fjärilar

 

Senare i dag ska jag äntligen överräcka inflyttningspresenten, inte en dag för tidigt (mer tre år för sent) och även nu blir det ett visst fjärilstema...

 

 

God helg!

 

Morgonstund har guld i mund

Och här tar Erika bladet från sådan mun.
Och snart blir det bladet till ett litet kort...

 

 

Grattis till körkortet!

 

Vår kvällstradition

 

Jag syyyyns!

Så där ja! Suddiga är vi, men nu, efter många promenader

i totalt mörker, syns vi i alla fall lite bättre under våra sena promenader.

Och precis som vanligt blev det te, kortspel och knåd efteråt.

 

 

 

 

Melvamys, te och några skorpor innan vi satte

tänderna i teoriprov och test. I morgon tänker jag

extra mycket på dig, Erika ♥ Snart är körtkortet ditt!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nån är här och stökar ner

Gissa vem?

 

 

Det är nog bara Erika som kan lyckas sitta med kaffekopp i ett hav av frukostflingor.

Nåja. Okej. Även jag kan väl också lyckas med liknande...

 

 

Fast hon är både välkommen och plockar så fint undan efter sig. Och stökar faktiskt inte så farligt heller.

 

 

 

Årets första smak av jul

 

Och helt plötsligt känns det verkligen som att tiden rusar och ja, julen är faktiskt snart här! Julkort och klappar, godisbak, julgransval och leta pynt och testa ljusslingor... Det är en del att göra och man har bara en månad på sig. Men i dag, nej då julstressar jag inte ett ynka uns! Latte och påtår, lussekatter och lunch, gott och viktigt prat och lite lek med två små... det räcker gott för i dag. Och gott var det indeed, tack!

 

 

Fyrhändigt

Mamma stickar fort, ofta och mycket. Ibland blir det därtill fyrhändigt.

 

Aldrig färdiga

Mamma och pappa tog över gården 1973 och Den Stora Renoveringen började. Golv drogs upp, väggar revs ner... Natten till pappas 50årskalas, 1994, sattes sista möbeln på plats i nytapetserade storarummet och även om nån list fattades och lite var snett, vint, skevt eller i väntan på, var det ändå liksom "klart". Och ändå aldrig färdigt (in till storarummet har vi fortfarande en list som tröskel) Nu är det toalettens tur. En av få små vrår på vår gård som fått stå orörd sedan sjuttiotalet...

 

Noa på väggen

 

Medan jag kollade till Noas plats, grävde pappa och Lovisa borta hos Pontus

 

 

Vi planterade en hästkastanj, ett vårdträd, på Pontus plats.

Så med tiden kommer man lätt att också bortifrån huset se hans plats.

 

 

 

Det blev en väldigt lång dag i går. Efter bilhämt och en tur till landet med Melva kom jag tillbaka hem (fast lite sent, eftersom det blev spystopp som det blir ibland och givetvis oftast när man inte har så gott om tid). Nå väl, kaffe med Linnea innan det var dags för hej för denna gång hann vi med ändå. Erika kom också och hennes knåd gav mig vila från detta stök:

 

 

När jag vinkat av flickorna gav mig åter i kast

med ramarna... men tog tacksamt snart emot

ett telefonsamtal om middag på landet. Ja tack,

och där har de säkert en häftpistol, tänkte jag,

tog med mig middagsbidrag (förrätt: kantarell-

paj) och packade med mig hela stöket...

 

 

 

 

Hjälp fick jag också, tack så mycket! Och bra blev det till slut, dessutom. Då får det gå an med extra många vilodagar. Som i dag, då jag inte kommit igång alls faktiskt. Äsch, jag får lyfta blicken mot väggen och trösta mig med fin utsikt från sängläget :)

 

 

 

 

Nu är det färdighäftat (för denna

gång) och jag har två fina tavlor.

Men den finaste ramen fick bli

kvar på gården i väntan på sin

bild. Tids nog ska jag nog ha

tre fint smyckade väggar :)

 

 

 

Noas dag

Eftersom jag varit bilfri och lite fastlåst ett

längre tag än planerat och väntat blev det

inte av att gå till Noas plats på hans dag i

torsdags. Men i dag fick jag äntligen hem

gubbabilen (tillfixad, däckbytt och godkänd)

och Melva och jag for till blåsiga Sörgården

och tände ett ljus för honom som vi saknar.

Melva klättrade i Noas träd, det träd där jag

lärde honom klättra och där han så många

sommardagar låg och sov (både i och under)

medan jag satt på en sten intill. Vi trivdes där.

Och nu kan jag gå dit och minnas både katt-

ungedagar och gamlingdagar. Men det blev

aldrig någon gubbenoa av gullenoa. Han blev

ju bara elva och ett halvt. Fast det är klart,

Noa skulle ju varit min gullenoa

hur gammal han än blivit ♥

 

 

 

När Melva hoppade i stenröset intill graven såg jag en hjärtformad sten. Stor, men bara så stor att jag klarade lyfta den till Noa. Och när jag skulle lägga ner den såg jag Noa hälsning til mig. En novembernyckelpiga som klättrade lite upp och lite ner, men hela tiden var där, trots vilda vindar som blåste ut ljuset och lockade Melva att fladdra iväg efter virvlande löv, rusa uppför trädstammar och hoppa bland stenarna...

 

 

 

 

 

 

 

Kiss and hugs and kisses

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Man ska dela med sig av det goda man har.

Så då gör jag det!

 

     

 

 

Det har mest varit släta koppar kaffe denna gång.

Men istället annat gott, som fina presenter och

faktiskt nästan farligt mycket skratt... I dag blev

det i alla fall lite att tugga på till kaffetåren.

Annars var det mest som vanligt; helgen

tog snabbt slut och hack i häl på

hejkramen kom hejdåkramen.

Tack för denna gång!

♥

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Man får inte glömma att nån ligger och sover 10 meter bort...

men det är lätt hänt

 

 

 

 

 

 

Just nu:

Sovande flicka, död fisk, chipshämtande pojkar (varav den ena skanderar "Sverige kommer få stryk") och trött Becky i soffan.

Bakom runda fönstret sjöng jag nyss Gud som haver och pussade Lilly god natt,

i akvariet ligger en svart firre och guppar

och nu gör de två bröderna mig sällskap i tv-soffan. Heja Sverige!

Efter fyra veckors väntan...

 

Äntligen Linneahelg!

Till och med tidigare än vanligt och vips en helt vanlig torsdag blev det mysstund med kaffe, kort och katt. Den som väntar på något gott... behöver bara vänta knappt en månad - vilken tur! Välkommen hem, lilla hjärtat!

 

Fejklatte (är ju så gott!)

och marmelad som påpekades snart ta slut (men jag har ju mer, så ta det med ro)

 

 

 

Givetvis lite sedvanlig systerfotografering!

 

 

Och sedan plötsligt ett dukbyte mitt i kortspelandet.

Nåja, stunden innan hade jag spillt kaffe, så det

var liksom redan på gång, det där bytet.

 

 

 

Och givetvis är mobiltelefonerna med på ett hörn...

 

 

 

Och sedan, när Melva och jag blev ensamma kvar, såg det/vi ut typ så här:

 

 

 

Linneas fina Thailandpresent gladde,

som synes, både Melva och mig.

Tack säger vi! ♥

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Smärtsamt saknad

Min högt älskade kissekatt, du är lika saknad i dag som för ett år sedan och det gör lika svidande ont. Jag kan inte bli van vid att vara utan dig, du min tröstekatt. Ja, vem ska trösta mig nu?

Din plats under busken här utanför är så fruktanvärt tom utan dig och jag saknar att behöva ha en springa öppen ut mitt under sen och kall vinterkväll, bara för att du ligger kvar därute på stolen, på rödrutiga kudden med ena tassen under kinden. Söt som socker, fast du såg ut just ha lagt in en snus... min tandlöse tok, min älskade Gullenoa mumsebit ♥

 

 

Ta i från tårna

 

Efter en dag av detta:

 

   

 

Full fart med vagn, hoppande grodor, svårrattad ugn och bångstyriga bröder

   

 

   

 

 

Kom jag hem till detta:

 

Mammanoni, Melvamys, kantarellpaj och några bönder och flickor med rouge...

 

 

Det sitter alldles extra fint när man vyssat en liten till ro. Denna gång med favoritpsalmen "Var inte rädd". Inte "Vem kan segla" so sist. Nästa gång kanske man skulle försöka ge sig på något liiite mer... glatt? Vi får väl se hur fredagen slutar... Tack för i dag ♥

Fars dag

 

 

Och alla fick gott att äta.

Nästan alla... 

 

 

 

 

 

 

 

Hon klara't!

 

Fram med firarglassen!

 

 

 

Grattis Erika, det gjorde du bra!

 

 

Erika med glass i hand och sol i blick - och snart körkort i fickan!

 

Grattis och hurra för mumsfillibaba!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fina jular och

festliga födelsedagar,

vardagsköna fikastunder

eller spontant kaffestopp

i ditt kök under sena

kvällspromenader och inte

minst våra roliga pysseldagar...

 

 

Älskade vän,

tack för alla år och alla fina stunder,

ja, stunder med dig är alltid så goda

och jag saknar dem och dig!

 

Jag hoppas att du haft en fin födelsedag

och att ett nytt gott år nu väntar dig!

Grattis!

Kramar och kärlek ♥ Becky

 

 

Bye bye bilen!

Men bara för en dag eller två, tack!

 

Det blev en styrketår i Betel innan vinterdäckssök och bilinlämning hos Stenbergs.

 

 

 

Sedan lyfte pappa däck, jag tittade på och efter att ha parkerat mitt i bilhavet skjutsade Isabelle hem mig. Tack! Vad skulle man göra utan familjen...

 

 

Här får gubbabilen sova i natt. I morgon hoppas jag att han visar sig från sin finaste sida (som om han hade nån ful..?!) går igenom besiktningen utan anmärkning och sedan kan hämtas hem igen. Han är redan efterlängtad. Förmodligen bara för att jag är så gräslig godissugen...

 

 

Tre träffar

- och fika som för tre dar. Minst!

 

 

 

Först pizzalunch med Emma. Och kaffe så klart. Mest mest gott bara detta att ses.

 

 

 

 

 

 

 

Sedan blev det födelsedagsfika

på Bernts med min vän Agneta.

Nästa gång vi ses hoppas jag det

blir hemma hos henne i Halmstad.

Där har hon bott i typ tre år. Och

jag har inflyttningspresenten

kvar här hemma hos mig...

 

 

 

 

 

 

 

Hemma hos Mammanoni väntade kantarellmacka (alltid lika ljuvigt gott!) och efter att ha kämpat med hennes dator och mobiltelefon sin lilla ringa stund, tycker hon (och jag) att jag var värd en chokladbit. Och efter den chokladbiten blev det lägligt nog en promenad med Erika, ja tänk så bra ;) Nu ligger jag mätt och nöjd, väldigt trött och varmt nerbäddad. I morgon blir det tempo: piano. Minst. Som mest. God natt!

 

 

Ganska onyttig nöjespromenad

Att förena nytta med nöje, behov och önskningar:

 

Erika behövde dricka och Linus önskade sig ostbollar.

Och jag fick trevligt promenadsällskap, tack!

 

 

Jag tog en vända runt Willys medan Erika gick in och

kom ut med ostgott till lillebror och färddryck till sig själv.

Så fortsatte vi vår suddiga kvällspromenad genom regn

och mörker och landade till slut på tekoppar i mitt kök.

 

 

Stark som döden är kärleken

 

och pappa är i alla fall stark som Hulken. Det kan mamma intyga...

Nåja.

När jag kom ut till landet i går kväll möttes jag av tända ljus redan utanför dörren. Och inne var kakelugnen igång och jag frös inte ens en gnutta och sekund!

 

 

Inomhus var det ännu många fler ljus tända. Men inte just i utplockade köket. Där kan vi förhoppningsvis i slutet av veckan se nya golvet...

 

 

Efter Settman-tv, småkakor och Mission Impossible for jag hemåt i dimman. Stannade i ljushavet, saknade, mindes och tänkte en extra farmortanke i minneslunden.

 

 

Jag är uppståndelsen och livet.

Den som tror på mig skall leva om han än dör,

och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.

 

Lördagsfika

Åh vad gott!

 

 

Det har varit lite väl futtiga fikastunder det sista. Några paprikabitar, en slät kopp kaffe, någon liten fruktbit eller så... men i dag dukade vi fram lite mer ordentligt. Därtill kortspel med varsin vinst och godissök för Melva som underhållning för oss mellan påtårarna. Ja, den som väntar på nåt gott... får tids nog en katt i knäet!

 

 

Melva gjorde oss sällskap och satt så fint så. Nästan hela tiden.

 

 

 

Nybäddat

 

 

Efter att ha tittat på nästan alla kuddar

 

och känt efter, tänkt till och jämfört

 

 

 blev det till sist en isbjörn som följde med hem.

 

 

 

God natt och god helg!