Johannes
Johannes, prick två veckor.
Med pappas näsa,
mammas virvel,
mosters hår,
andra mosters pianofingrar
och kanske med tiden längden efter sin morfar..? ;)
Det fotades en hel del.
Men det gosades mer.
Det var svårt att knäppa några fina
på sig själv med Johannes i knäet,
men jag fick hjälp av både Samuel
och mamma. Mammas bästa/värsta
försök såg du ju här i början. Ett annat
lite sämre/bättre ser du här intill.
Efter ett tag tog vi paus i fotande och gosande och
fick i oss lite kvällsfika.
Vi tackar randiga familjen och hoppas vi snart ses igen! ♥
Jag kommer med gåvor
Nu äntligen är vi snart på väg för att besöka storasysters lille kille! Som jag tycker ska klä sig färgglatt...
En liten skyddsängel får också följa med och givetvis en litet kort.
Goda grejer kan man gott fira två gånger!
En sådan grej är mammanonis födelsedag och i dag bjöds det till bords igen. Jo, man tackar - tack!
Vackert och gott och vi åt och åt och ändå tyckte Ermioni att det blev för mycket över, "men, jag slängde ju lådan" och fick vira tårtan i folie och frysa in i väntan på nästa tårtsugna gäst...
Och när vi druckit sista droppen kaffe förflyttade vi oss till soffan - dit Ermioni kom efter med druvor från Grekland och plommon från Sörgården. Nä, i kväll behöver vi inte någon kvällsmat!
Blommorna Ann-Britt och jag gav Ermioni på hennes födelsedag står fortfarande och pryder sin plats. Till och med de inte så rättvisa rosa rosorna ;) Tack för i dag! ♥
Enzo som blombukett
En kaka till kaffet och en Enzo i knäet. Men, nej, han norpade eller gavs inget och fick nöja sig med att lukta på blommorna... Ibland får man nöja sig med lite. Ibland får man (läs pappa) både glass och kaka och choklad.
Två hjärnor är bättre än en
Många är sam-citaten vi fått till genom åren, Johan och jag. Numera skriver jag sällan ner dem, men annat var det förr!
Vi är inte så usla som vi tror...
vi är värre ändå!
Fast det är bra nog.
Utefrukost
med gott sällskap både här och där...
En annan Utsikt bakom kulisserna
Johan öppnar fönstret ut mot världen. Och kanske försvinner han ditut och stannar kvar. Kanske var detta hans sista gång som korrläsare för Utsikt. Å andra sidan lockar kanske fikat och pratet och skratten honom tillbaka igen, åtminstone på ett sällsynt besök...
Jag knäppte några snabba på Ung Tons sköna små sångare och pinnade lika snabbt över till gamla ungkarlshotellet (som mamma kallar det). Där satt redan Matts och Thomas och Arne och jobbade med att få klart nya Utsikt för tryck...
Snart kom Johan och visst hade han en snygg skjorta på sig, mamma? ;)
Efter bildredigering och korrekturläsning och ett och annat delat minne av forna Utiktsmöten (så där så att det blev lite välgörande skrattpaus mitt i gloendet på dataskärmarna) tog vi fikapaus. Tack, vad gott!
Nu får man bara hoppas att nya numret blir lika bra som det vårt möte var gott!
Linus - konfafilmen
Grattis Linus!
Baba hjälpte mig att få några utgångsbilder. Det tog några försök innan vi fick till det...
Lagom till att Linus närmade sig hade vi fått till samarbetet ganska bra. Lösningen var att jag fick hålla telefonen stadig och att Baba klickade.
Årets konfirmander utanför Gnosjö kyrka
Efter en fin konfirmationsgudstjänst
gick alla ut i solen för att fotograferas.
Ingen av oss hade med sig någon
(fungerande/laddad/minneskortsutrustad)
bra kamera, men vi klarade oss ganska
bra med mobil och kompaktkamera.
När jag sa till syskonskaran att ställa sig mot kyrkväggen visste jag inte att inte bara fina bilder skulle bli resultatet...
Efter oändligt många klick och bilder
och uppställningar och smutsfläckar
for vi mot missionkyrkan för festmåltid.
Jag fick två Lyttinen-lustigkurrar med i
min gubbabil och jag lämnade av dem
utanför kyrkan för att själv åka hem och
hämta min, om jag får säga det själv,
finfina present!
Melva kommer att sakna den fina,
prassliga presenten som var så
bra att göra till bo och koja och
leksak. Och ostbågar gillar hon ju
också! Men underbart är kort och
jag tog med (den lite tilltufsade
och hopklistrade) presenten till
kyrkan och konfirmanden.
Sorry, Melva!
Där bjöds det på fest till magen skrek stopp! Och tack :)
Och mitt emellan tårtorna blev det presenöppning och kramkalas.
Må Guds goda Ande vara med er nu och alltid!
♥ ♥ ♥
En sensommarkväll på Solgården
Även fast det känns att hösten smyger sig på, kan man fortfarande sitta och njuta av kaffe utomhus och framåt kvällen sätta igång grillen och duka på uteplatsen...
Bara Johan fick en skjorta av mamma. Men alla fick blåbärskakor till kaffet, tack!
Medan pappa, Lovisa och Johan gick sprang runt pingisbordet, fixade mamma och jag i köket.
Enzo var med på ett hörn.
Eller med vid bordets alla
hörn ska man väl säga.
Det är svårt att inte tigga,
när de flesta kring bordet
är så snälla att det inte är
glasklart, spikat och hundra
procent tydligt att svaret är
"nej" på alla frågor oavsett
vad, som finns däruppe på
bordet, man ber om att få...
Efter maten blev det mera pingis, medan mamma och jag tog igen oss en stund. Tids nog var pingisfolket trötta nog för paus och jag hade gjort paus länge nog för att orka ta mig an grillen igen - denna gång bananer med choklad och marshmallows. (Ja, i Lovisas banan fanns det faktskt både choklad och marshmallows)
Äldst är inte alltid tröttast.
Här står ungdomarna och tittar på när pensionären står på huvudet.
Sommaren är kort, jo vi vet, men varför ska man sluta använda sköna solstolar för det?! Äsch, vi drar in dem!
Preciiis som på stranden; luta sig tillbaka och bara vara, vila, läsa...
Vi andra, i vanliga stolar, läste faktiskt också varsin tidning. I min hade Ann-Ida skrivit en insändare:
Sedan vet jag inte riktigt vad som hände, men alla skulle plöstligt fota varandra.
Sedan var vi alla ännu tröttare och Johan och
jag tackade för oss. Men tydligen lite piggare
efter en biltur fortsatte vi samtalet i soffan. Åh,
vilken toppenavslutning det blev! Och trots att
det blev pinsamt sent i säng var det lätt värt det!
En speciell dag
En god dag!
Strutfotboll
Tonårsterminen startade med några lekar. Här är en:
Bara fyra månader kvar
Tomten däremot ser ut att längta. Fast skägget kan nog behöva de där fyra månaderna...
Terminsstart och marshmallowskaffe
Efter mer än två veckor sågs vi igen, Linnea och jag. Och trots Linneas mycket senare hemkomst än vanligt hann vi med både tonår, kaffeprat, några snabba pilates-moves på köksmattan och att krossa varandra i Chicago. Mycket bättre fredag är väl omöjlig att få till?!
På tonår var det lek och stoj och fin andakt, men inget kaffe till de varma mackorna. Vi tröstade oss med extra gott kaffe när vi kom hem istället.
Rosor och dans
Dagen började (på riktigt) med kaffe i solen. Sedan blev det födelsedagstårta hos Ermioni och till sist sjuminuterskola serverat på stort silverfat hemma på landet. Sicken god dag! :)
Melva myste och kojade in sig i Emmas tröja, ända tills Emma tog sina grejer och tackade för kaffet.
Bättre torsdag kan man nog inte få, nu hoppas jag bara veckoslutet blir lika bra... God helg!
Jag pysslade ett litet kort som jag
fäste i buketten och så gick jag
över till Ermioni - som inte var
hemma! Men rosorna behövde
bara vänta ett par minuter, så var födelsedagsbarnet hemma igen
och sedan blev det tårtkalas, hurra!
Grattis på födelsedagen
min fina mammanoni! ♥
Efter lite vila var det dags för dans. Och hur mycket kola som helst. Såg det ut som. Frågar du våra magar var dett lätt som en plätt och inte för lite, men inte heller för mycket ;)
Bättre torsdag kan man nog inte få, nu hoppas jag bara veckoslutet blir lika bra... God helg!
Favorit i repris!
Höstterminen har börjat, det är kyligare kvällar och inte många sommardagar kvar och faktiskt inte mycket mer än fyra månader till jul. Hu! Men här kommer en riktig storfavorit som i alla fall får Lovisa och mig att sitta med stora leenden. Och om så bara för en stund är allt lätt och fint och man är helt tillfreds, nöjd och glad...
Ta en till titt
För det är liksom inte pusslet som är det roliga...
Fast det första jag tänkte var att ja just det, att ta sig an ett rejält pussel vore väl en rolig höstaktivitet för regntråkiga dagar?!
“This is a photo of my dad and my sister’s boyfriend putting a puzzle together while on vacation in Phoenix since it was so stinkin’ hot to go outside. I guess this was also a good way to keep track of the baby.”
Grillat gott, men absolut inte godis!
Vi är snart grillproffs säger mamma. Ja, kanske är vi i alla fall enormt mycket bättre nu i slutet av sommaren än i början... Det är jag nöjd med :)
Vi blev så mätta att bananochchokladefterrätten aldrig blev av. Men några marshmallows kan man alltid få ner! Lovisa kom in med brickan med marshmallows, efter att ha låtit dem blev perfekt och härligt kladdiga på grillen. Och där framför "Kändishoppet" på tv:n satt stackars mamma som inte äter godis...
Mamma: Vad är det?
Lovisa: Marshmallows.
Mamma: Vad är det?
Lovisa: Godis.
Mamma: Ja, men vad är det?
Lovisa: Efterrätt.
Mamma: Bra! Då kan jag ta, tack!
När det inte längre gick något bra på tv satte vi fram datorn och tittade på "So you think you can dance", finalen från säsong 7 (2010) Och så plötsligt var chokladen nästan slut. Hur ska det nu gå med planen att ta en banan, göra ett snitt, fylla med choklad, grilla den och äta den? Tur att Lovisa kom på den goda idén att ta en banan, göra ett snitt, gröpa ur den, fylla den med marshmallows och choklad, grilla den och äta den. Ja, varför inte?! Tack för i dag ♥
En som nog blir kortare i rocken
är denna lilla pojke. Men, det vet ju jag, att vara kort det är faktiskt ganska bra! :)
Ska man tro tröjan är det kanske en blivande mjölkbonde om ligger där och sussar. Hälsa honom att moster tycker, ja gärna en kossa hit och en kossa dit - viktigast är ändå katten ;)
Oj, vad du är hög!
Så sa någon när denne träffade Britta Hermansson.
Ja, hon är ju ganska så lång. Så är även vad som skulle varit en litet klipp. Det är liksom så svårt att korta ner och klippa i goda ord. Så därför blev klippet lite långt. Men bra :)
Brittas inspiration
Kanske kan också du inspireras?
Här är sångerna och böckerna hon tipsade om, läste ur och delade med oss.
Som Britta sa:
- Om jag ropar "är du där?" svarar du förhoppningsvis "ja, jag är här!"
För där är där man inte är. Och här har man alltid med sig.
Hon läste några rader ur Björn Ranelids "Tusen kvinnor och en sorg", där också dessa vackra rader finns att läsa:
Nu har jag inte fler dagar kvar än att de ryms i ett öga,
och döden kan inte komma bakifrån längre. Snart är jag så tunn
att Gud bara behöver lirka litet så gör han en kvinna av mitt revben.
Hjässan är kal och len som när jag föddes, ty kräftan betar av den.
Min själ har redan börjat lossna från kroppen. Jag färdas nu mot
uppriktigheten och vackrare resa kan människan inte företa sig.
Barndomen är en gengångare och den är obotlig.
Läs böcker! Det tyckte Britta. Och tipsade vidare om Kerstin Ekmans "Knivkastarens kvinna". Och romandebuten "Nu vill jag sjunga dig milda sånger", en bok där berättelsen bland annat utspelar sig i hennes hembygd, Nås, av Linda Olsson.
Och så var det ju de där raderna med den gode Allan Edwall. Här är hela visan.
En liten förhandstitt
innan jag får klart den längre (och förhoppningsvis också bättre) versionen...
Sista sommarkvällen på Fridhäll
Det blev en fin kväll och vi kom fram
utan minsta vilsesväng. Min mage
sa "sväng här!" och hade rätt. Men
det var kanske en engångsgrej..?
Britta Hermansson, också hon
född utan lokalsinne, har med åren
lärt sig att om hon känner för att
svänga till vänster, ska hon svänga
till höger. Det brukar bli rätt då.
Ännu ett tips för den vilsne bilisten alltså;
ta en extra svängom i rondellen -
och sväng sedan tvärtemot vad du tror.
Lycka till! ;)
När vi började var det ljust, när vi slutade var det mörkt. Men sång och bön och kloka ord höll mörkret på gott avstånd :)
Bakom oss satt moster och vi blev bjudna på fika i pausen. Tack!
Före och efter fikat berättade Britta Hermansson om möten i ögonhöjd; att Jesus aldrig såg ner på människorna han mötte, utan oftast titta upp på dem.
Han tittade upp på Sackeus i trädet.
Han satt på brunnskanten och tittade upp på den samariska kvinnan.
Han böjde sig ner i gruset och tittade upp på kvinnan som väntade på att första stenen skulle kastas.
Han red in på en liten åsna och satt inte högre än människorna längst vägen som ropade "hosianna!"
Enda gången vi behövde se upp till honom var när han hängde på korset.
Britta citerade många olika författare och små rader hämtade både ur romaner och sånger. Här, Allan Edwalls visa "Som de flesta":
Jag är inte alls nån sån där tokig revolutionär,
jag tycker mig va någonting så där ungefär
som man tycker sig va när man är helt ordinär.
För jag tycker nog för det mesta som dom flesta
om det mesta
och det tycker dom är det bästa.
Det tycker jag med.
Så avslutade vi kvällen med lite kvällsfika och Melva fick en liten kontroll. En njure hit, lite tandsten dit, ett p-piller till och hela lilla fina Melva med beröm godkänt - eller hur?! ;) Tack för i dag! ♥
Glasstrut, svampsmörgås och rabarberpaj
Det har varit tre goda dagar!
I torsdags testade jag och Ann-Britt ännu en glass (i vår väntan på att Lion-struten ska komma!). Helt okej strut, glass är ju glass (alltså god) men inte mer än godkänt.
I fredags blev det kaffe hos mammanoni och som nästan alltid en liten sittning framför datorn. Denna gång inget facebookpill, men lite fototitt och back up-bildsparande. Och det tog lite tid, så det blev en kantarellmacka medan sega datorn jobbade. Ja, man tackar och tar emot med glädje!
Utan grädde, glass eller vaniljsås hemma skjutsade jag ändå in en liten rabarberpaj i ugnen inför Erikas ankomst och lördagskaffestund. Rev lite äpple och det funkade faktiskt ganska bra till pajen :)
Det var inte supervarmt direkt, men tillräckligt för att kunna sitta ute. Under varsin filt.
Ibland kändes det som att ha Linnea på besök. Ibland är syskonlikheten slående!
Sedan bestämde vi att vi skulle kolla upp när nästa Alpha-kurs är... kanske i mitten av september? Ja, vi gör en liten påminnelse och hoppas att det inte ramlar ur minnet lika fort och lätt som anteckningen bleknar...
Gasolgrillat - till sist!
När nästan hela sommaren gått, då först får vi till det med nya grillen (som gasolläckte och behövde bytas innan ens en premiärgrillning). Så skönt. Annars hade detta lätt fått heta "engångsgrillens sommar".
I går hade vi det så här trevligt och mysigt och gott:
Till efterrätt fixade Lovisa... ja, vadå?
Fågel fisk eller mitt emellan
I Babas gästbok har något ritat ett djur. Jag ser ett. Baba ett annat. Vad ser du?
Lördagsplaner
Mätt Melva
20 juni kunde man läsa att Melva
vägde 2802 gram. Sedan dess har
den röda hinken åkt fram två tre
gånger. Inte många gram ner eller
upp, trots att jag trott hon väntat
smått. Det blir väldigt småttiga
småttingar i så fall. Nu vågar jag
hoppas ännu mer på att det är en
skendräktig liten katt jag har här
hos mig och att det faktiskt bara
är maten som nu fått en nolla att
bli till en åtta... Ja, för i dag vägde
hon hela 2882 gram. Min lilla lätt-
viktare är tyngre än någonsin förr!
Mangoldmiddag och tre hål i väggen
Emelie kom på middag efter sin frisörtid. Det var gott att sitta ner och prata ikapp oss lite, så mycket händer ju och vi ses så sällan...
Efter middag och muffins och kram i hallen satte jag igång att mäta väggar och tänka på var jag ville ha vilken ram. Två kom upp och den tredje får vänta på att jag kommer på bättre tankar just för den.
Om inte alltför lång tid hoppas jag ha kanske en spegel eller något fint foto i ramarna... För nu räcker detta gott!
Mitt i stöket
... men snart ser här annorlunda ut
Hej då Läjet, vi ses en annan gång!
Efter toppenglassen strosade vi hemåt och efter goda avskedskramar startade jag gubbabilen och for iväg mot Gnosjö. Min gubbabil må se skruttig ut, men han startar alltid och tar mig alltid dit jag ska. Det är mest jag som tokar till det så att jag inte alltid kommer fram när jag ska. Precis som på vägen dit snurrade jag runt i rondeller så att man kunde tro det var en hobby och favoritsysselsättning. Icke! Vissa stunder misströstade jag på riktigt, surfade fram någong karta, fattade ingenting och snurrade vidare "men... körde jag just här alldeles nyss?!" Jo, det hade jag väl och något ställe körde jag förbi inte mindre än tre gånger. Kanske att det var fyra.
Här kommer fjärilarna (missa inte dem mamma) och allt annat härligt. Som en snabbfilm full av minnen...
Två nätter och tre toppar
Efter många härliga timmar av prat, mat, barnbus och kaffemys och med en och annan utflykt och promenad, lite havsstänk och några vackra fjärilar på alldeles några håll, åkt jag hemåt igen. Melva mötte mig i dörröppningen, redo att spinna högt och nära och länge i famnen. Jag har haft det så gott och trevligt och bra med mina vänner. Ändå är det ju fullkomligt ljuvligt att komma hem igen. Och trots att min madrass är långt ifrån någon skön tempurmadrass, har jag något som sådana och alla andra saknar; Melva. Och det gör vilken säng som helst till den bästa! ♥
En skön säng som gjorde Melvasaknaden lite lättare att somna ifrån..? ;)
Min fina söndag blev så här:
Babas egenodlade gula tomater, några hamnade på middagsbordet
Majssoppa med bacon och champinjoner
Sedan blev det kaffe i väntan på att det skulle bli plats i magen för glass och under tiden läste pappan, till blivande förskolebarn, på inför inskolningen
Dagislängtande lillasyster som gillar klackskor lika mycket som lilla jag gjorde och såg ut att känna sig så där vansinnigt fin som jag minns att jag gjorde...
På ljugarbänken tog vi paus, tog ut glasspengar och väntande in varandra
och snart nog satt vi med varsin glass...
Kön var kort, valen svåra, glassarna goda och glädjen stor!
Tack till hela gänget, som gjorde mina Läjet-dagar så väldigt fina! Kram ♥
En fin farbror
måste vara just en sådan som spelar dataspel med brorssonen och är klätterställning åt sin brorsdotter. Till exempel.
Allt är som vanligt
Mumsfili-Baba-mat (som vanligt) och sedan avfärd.
Wolverine. 3 eller möjligen 3,5 i snittbetyg från oss. David påpekade att det var mycket bar överkropp. Jag erkände att jag inte ser megamuskulösa magar ens som särskilt nakna och att jag mer tänkt en tanke åt hållet "vad opraktiskt det är, när man blöder och helas och blöder och helas, att gå med stelnat blod på tröjan... lika bra att kasta den direkt liksom".
Det var ett tag sedan sist, ändå känns det precis som vanligt och som det ska vara. Det normala för oss är ju bio med efterföljande Maxbesök.
För övrigt första 3D-filmen
jag sett. Kanske på tiden?
Å andra sidan jag inte lidit
någon nöd av att vänta, för
först nu fick jag lära mig
att glasögonen är för stora
och glider och jobbar sig
både på näsan och öronen.
Tack för en dag av regn och sol och åska och regn, affärer, hav och film... Det känns nästan som flera dagar på en gång. Och ungefär så trött är jag också ;) Tack och god natt!
Katter katter katter
men ingen Melva ♥
Det var svårt att sova utan Melva i natt. Trots att det varit tre jobbiga sömnlösa nätter med en gap-och-skrik-katt. Blir det då bättre att fly problemen, lämna katter och åka iväg? Nej. Också här blev jag väckt i natt. Av kattskrik så klart. Nä, man kan uppenbarligen inte fly sina problem.
Utsikt, klocka 5.42:
Ser du de två katterna? Jo, de är där! Den ena går iväg och en ligger kvar i busken och trycker. Vem som vann? Vem vet, för de verkade liksom komma av sig när jag yrvaket kikade ut på dem från fönstret.
Knutar, konst och klippor
När vi kommit hem efter marknaden,
fått med oss lite nyttigheter (så som
nytt örngott, som jag ser fram emot
att få dela med en spinnande Melva
så där tätt intill huvudet att det bara
är att blunda och njuta, tacka och ta
emot.) och fått i oss lite godheter
(som pannkakor med Babas egna
klarbärsylt) tog vi på oss skorna
för att andas sälta och höra havets
brus. Nästan lika välgörande som
en katts spinnande ;)
Men det blev också en titt in på
"Knutpunkten" och galleriet mitt emot
Tre Toppar (dit jag ser fram emot att
få gå i morgon och frossa i glass!)
Men innan vi alls kom iväg,
för knutar, konst och klippor
var det någa som ville bli
snurrade av sin farbror...
Till sist blev han frisläppt och vi kom iväg till hamnen och havet.
Regnväder är shoppingväder
Efter frukost och lite tidningsblädder betämde vi oss för att åka in till Varberg (rondellernas stad, känner jag efter gårdagen) och kolla marknaden där...
När vi kom hem blev det paj och glass. Och pojkarna satte sig med dator och iPad.
Från borg via berg till vackert läge
Efter några härliga timmar med Ann-Ida i Göteborg for jag vidare mot familjen Jonasson i Läjet. Inte helt enligt plan, men väl som traditionen bjuder, blev det en del felsvängar och till sist gjorde jag i varje rondell, det som mamma gör alltid gör: kör några varv. Bra tips för vilsna trafikanter! Man hinner titta, tänka, komma på, ändra sig och kanske till och med komma rätt!
När jag så kom fram bad jag Björn att snurra på sega ratten och parkera mina fina gubbabil för natten. Efter några fläckar olja på uppfarten, ett kärringstopp, viftade David som parkeringsvakt och barnbarnen som publik fick han till det, tack! Det är alltid härligt att komma fram - extra härligt när man stundvis inte varit hundra på att alls komma fram... Varmt välkomnad blev jag också ♥ inte illa, när man kommer så försenat!
Så det finns en värld bortom Lindome?! Jag har nog aldrig (åtminstone inte i vuxen ålder) inte svängt in och fortsatt framåt. Bort bortom Kungsbacka, bort bortom Varberg. Och tänk, här trodde jag att jag hade full koll och skulle hitta lätt som en plätt.
Jag borde lärt mig nu och veta att jag inte har mycket koll på hit och dit och mycket än var och åt vilket håll min skugga är.
Detta var korsningen där det blev fel. Jag skulle hålla mot centrum och det gjorde jag ju. Men till Getterön skulle jag inte alls och hade jag tagit en svängom i rondellen hade jag ju sett att det fanns en centrumskylt till!
Mirakel och lycka! Att till sist få syn på en Träslövslägeskylt!
Spänning och förvåning. Att titta på när farfar får kärringstopp och parkerar jobbig gubbabil.
Äntligen framme och här i Läjet! Och snart blir det biobesök i Halmstad...
Jag minns glatt tillbaka och ser glatt framåt
Förra året:
Och precis som förra året blev det så klart en och annan minnesbild, något att bevara i väntan på nästa möte och nya minnen... Tack för i dag, min älskade vän! ♥
Ett år och några dagar
Då är det mycket att ta igen! Vi hann lite ikapp oss, delade livets plus och minus, tung och lätt, bilder och minnen och ännu ett år av erfarenheter, händelser och upptäckter... Det är som tiden både står still och rusar sig fartblind på samma gång. Så längesen. Så alldeles nyss. Gång efter annan är det hursom så gott att ses. Låt det gå bara max ett år till nästa gång! Plus minus några dagar.
Framdukad fika, välkommen!, tack!, och björnbär från trädgården
Liksom förra året blev det en runda till pizzerian.
Samma gamla pizzaköpare, nya pizzeriaägare
Förra året:
På väg hem med pizzan såg jag en bil som fick mig att minnas och sakna...
På väg till badrummet klickade jag på
några av Ann-Idas föräldrahems vackra detaljer.
Och sedan ett klick inne i själva badrummet,
som är en totalt helrosa dröm!
Man brukar säga att ett gott skratt förlänger livet...
Jag tror att en god vän
förlänger skrattet!
Och fortsätter vi så här
hinner vi ses ack
så många gånger till ;)
På andra försöket
Sist var det ju stängt.
Först blev det välkommen-hem-från-stockholmsemestern-fika i form av melon och kaffe i solen. Sedan flyttade vi in för kortspel (där jag fick storspö) och mera kaffe. Och vad ska vi nu göra? Jo, ett andra försök till solarievärme. (Sist var det ju semesterstängt eller nåt.)
Det gick bättre den här gången, att komma in och få värme.
Och lite färg som bonus.
Och ge Linnea ett gott skratt som ännu en bonus :)
Väl hemma igen fortsatte vi där vi slutat: chicago och kaffe.
Fast utan spö.
Och med glass.
Tack för i dag!
Systerfilmen
Där lite av dagen fångades. Så att man lättare minns. Det är ju tråkigt om man glömmer de goda stunderna...
Bubblande barn
Ännu en dag, ännu en födelsedag!
En riktigt rosa dag. Alltså både klädde jag mig och pysslade i rätt färgskala...
Ett litet fjärilsspänne fick pryda
födelsedagskortet och så tog
jag med mig såpbubblor och
guldgoda låtsasslantar och
for iväg till nästa kalas...
Alla barnen får önska sin födelsedagstårta och mamman har hunnit göra många fina tårtor genom åren... här är dagens, till femåriga dottern:
Törnrosatårtan!
Storebror, som önskade sig en trollface-tårta sist, gav lillasysters tårta tummen upp. Sedan blev det tårtkalas och bubbelfest för hela slanten!
Systerhäng
Det blev en fin gårdag, tack för den!
Efter några nära-på-att-ge-upp-och-tända-på-engångsgrillen-tankar hittade vi till sist i alla fall tändvätska och kunde få fart på grillen. Lovisa gjorde en fin drink och sedan bjöd vi varanra till bords, tack och varsågod!
När solen sken satt vi ute med mat och gnälliga hundar. När det regnade fortsatte vi mumsa inomhus och sedan blev det hundpromenad och patiensläggning i soffan. När det åskade noterade Emelie och Lovisa hur långt det var mellan knall och blixt. Jag noterade att Emelie ändå är mindre åskrädd nu än för tio år sedan... Oavsett väder hade vi det bra! När det blev kväll for Isabelle hem och vi andra spelade ett kortspel med sådant galet namn att vi efteråt helt sonika gav det ett nytt - först och sist! Känns mycket bättre att fråga "är du först?" än "är du president?"
Födelsedagsfirande i Hyltan
Det blev en suddig bild på födelsedagskortet innan jag stack iväg... men kanske hittar du tändstickan ändå?
Jo jo, det blev en godisbomb till present (och en jo-jo) och den tog jag med ut till Hyltan.
Glada födelsedagsbarnet älskar choklad, så det bjöds mycket chokladgott till kaffet, tack!
Pappan i huset hade köpt knallsnören, som sattes upp i dörrarna för att välkomna gästerna på ett pangbra sätt!
Efter kalasandet på godsaker på faten i eftermiddagsstrålande sol, hade födelsedagsbarnet skate-uppvisning i maskinhallen, där hans storebror byggt en liten miniramp.
Tack och bock, för kalas och underhållning! :)
En fikadag
Dagens första fika var melonfika hos mammanoni, tack!
Sedan blev det skorpfika på uteplatsen...
och mitt i den kom en granne och bjöd på kladdkaka, (massa smör, inget mjöl) tack!
Efter lite mera påtår bestämde vi oss för att åka och sola. Tji fick vi!
Då köpte vi Mars-glass istället. Till även Melvas glädje. Erika kom och gjorde oss sällskap, hjälpte min onda rygg och alla fyra åt glass och, kan man ju faktiskt tro, spelade Chicago. Tack för i dag! ♥
Hon är en sån som går rakt igenom tv-rutan
Eller kryper i alla fall så nära en mobiltelefonkameralins att nästa steg vore, ja, rakt igenom den!
När man kommit tillräckligt nära blir det självporträtt
Slutreslutatet
Det blev bra. Men det bästa har jag ändå i famnen.
Som ny
Nä, kanske inte riktigt, men i alla fall lite uppiggad och piffigare än nyss!
Nyss:
Usch. Jag var helt enkelt trött på att vara trött på träiga tråkiga byrån i badrummet och gick loss med färg jag hade kvar sedan kökspallmålningen (för längesen). Och spegeln följde med ut i bara farten... Så det kan gå, en dag man bara tänkt ta det lugnt i solen...
När jag kladdat ett tag (även på byxor, under foten, i håret och på katten) kom Linnea och Anna och vi for mot Gislaved och second hand. Där fyndade jag ännu en ram. Jo jo, ser man på, jag tror faktiskt jag kan ha färdigfyndat alla ramar jag behöver och vill ha! Nu är det bara detta att de ska upp på väggarna också...
I värmen passar det gott med mjukglass och den köpte vi på gamla Shell hemma i Gnosjö. Och så skynande vi hem, så att glassen räckte till för mys ute i solen (och inte bara inne i bilen)
Melva fick både smaka glass och gå på promenad, varsågod och tack!
Jag missade att lägga märke till det viktigaste
Jag skyndande mig så, för att hinna både köpa frimärke och posta före klockan sex. Det var precis att jag hann! På Willys var det ingen kö och flinkt fick kassörskan fram ett frimärke åt mig. Och inga oväntade och onödiga stopp på vägen mot posten. Där såg jag honom, brevbäraren, gå med postsäcken och jag hann precis att få stoppa med mitt lilla kort i säcken, åh vad skönt! Tack, sa jag och åkte glatt vidare mot middagsbjudning. Parkerade och tog väskan för att gå ut... och där under väskan låg frimärket kvar.
Kanel och rabarber är väl nyttigt?
Linnea lånade ut sitt av Linus utlånade skyddande mobilskal. Lite fel för min fåne, men Melva gav det toppbetyg i egenskap av leksak. Alltid nåt!
Sedan fikade vi. Lagom nyttigt och tillräckligt gott, precis som det ska vara!
Ser du nåt konstigt? Är det att det är en spricka i kaffekoppen? Eller att där inte borde finnas en muffinsform när man sagt att man ska äta så mycket gott varje dag? Fast godis får man ju äta. Huvudsaken är att man inte gör det varje dag, dag efter dag.
Dagens tema "servett" fortsatt och Linnea försökte göra en näckros. Eller en ros. Eller, titta, en krona! En kompis till den jag redan har hängande i hallen (till allmän beskådan och glädje).
Piratmiddag med skepp och hatt
Mamman: Vill du ha mat?
Sonen: Nä, jag är pirat!
Ute ömsom sol, ömsom regn. Inne spaghetti och köttfärssås och servetterna veks med ett enkelt vik ihop till "titta mamma, ett skepp!" Sedan härmade lillebror sin syster och lyckades utan ett endaste vik få till både ett skepp och en hatt - häpp!
Efteråt blev det glass och påtåren kaffe blev efter barnens läggdags och under trivsamt prat i soffan. Jo jo, sådan är en fin ondagskväll. Tack, så gott allt var och gjorde! ♥
Svaret på frågan:
Och frågan gällde alltså hur det såg ut i bilen, när den fortsatte ut till Elghult.
Ser ut som att de hade de ganska så bra där i bakstätet ändå. Trångt, men trevligt!
