Vi tittade på lampor (ingen följde med hem)

mattor (en ligger på mitt köksgolv)

fåtöljer och andra möbler (katalog och nya idéer tog vi med oss därifrån)

och på tillbakavägen kikade vi in på Karins lanthandel i Kulltorp och tre glassar tog vi med oss ut till bilen som färdkost under vägen hem. Som om maffiga smålänningenfikat inte var nog...

 

Mammanonis pita med spenat är nog de godaste. Och just sådana (och annat hemskt gott) bjöd hon på i dag, tack ♥ En gråkall dag blev genast ljusare och varmare!

 

 

 

 

 

I kväll bjöds jag på riktig lördagsmysmiddag hos familjen Linnarsson - åh, så gott! Lilla flickan Michelle är lika glad som jag i fjärilar, rosa och sötsaker. Det fanns prinsesskronor kvar efter hennes barnkalas och jag, lyckliga jag, fick en med mig hem! Lovisa, en sådan skulle du haft i dag, när du gick på hatt-kalas! Ett är säkert: blir jag bjuden på sådant kalas vet jag preciiis vilken huvudbonad jag ska välja!

 

Inte minst för att de kom med tårta! Eller, ja, köpte där på Bernts och smygöppnade och provsmakade och bjöd oss på, tack!

 

Johan och jag på ännu en i den oändliga raden Berntsbesök. För många har de blivit genom åren och denna var inte sämre än vanligt.

Ja, det var just precis detta som jag hörde under min radiotiostund. Som en egen lite minigudstjänst. Det får bli min god helg-hälsning till dig ♥

 

 

 

God is fighting for us,
Pushing back the darkness
Lighting up the Kingdom
That cannot be shaken
In the Name of Jesus,
Enemy's defeated
And we will shout it out,
Shout it out

 

 

Och Melva hurrar med oss. När hon inte snurrar in sig bland kvistar och buskar alltså...

 

Efter snabb middag hemma på landet blev det lång fika i Betel, med sång och musik av Sten-Egons kapell.

Var du inte där? Passa då på att tjuvlyssna en smula och se om skratten är smittande goda...

 

fick jag själv hämta hem. Och det gick bra, förutom några ömkliga läten under genvägsfärden hemåt...

 

Men väl hemma slutade flämt, knorr och beklagan. Då blev det Melvas tur att klaga istället :/ Ja, hon tycker nog att jag drar hem och bjuder in lite för många jobbiga fyrfotingar (Cello (fast just han är ju faktiskt välkommen tycker Melva), Enzo, Blixten, Nozzy, Mollie... och Zlatan som helt sonika bröt sig in). Lite vågar man dock närma sig och maten och lådan och alla sovplatser kan man dela med sig av. Melva är ju bara lite missnöjd - inte missunnsam  ;)

och här kommer bildbevis på både frukten och solen, men framför allt den där kattleken som alltså äntligen blev av (och som med sin filmat-på-långt-håll-nackdel givetvis gör sig bäst i hd, så man alls ser och inte bara anar menar jag, för det vore ju synd på två så söta kissingar!)... Bravo Melva, du kan ju! ;)

 

 

Tydligen har inte Linnea fikat ute på min lilla uteplats. Illa! Tur att dagen bjöd på tillräckligt med sol och värme för att få till en premiär :) Vi hann fika en stund, bara vi två (och Melva så klart och hennes nya vän Zlatan) men snart kom Erika och gjorde oss sällskap efter sin avklarade joggingrunda.

 

Lycka är... En härlig eftermiddag på landet, med riktig sommarmat att äta ute i nästan sommarväder. Precis som i går alltså! :)

 

Efter fina flickor på vårdcentralen (Karin, med lika starka som vänliga nypor, och Åsa, med gokram och påminnelse om annorlundastunden på söndag) och hastig påhälsning (hos fina föräldrar) ute på landet, blev det så äntligen dags för lite Lillymys igen! Inte en dag för tidigt. Mer nån vecka för sent :/ Nåja, jag fick ju gos därefter! :D

 

Efter påfyllning av prat, kaffe och mys blev det hemfärd för knut-knådning (tack Erika) och tonår med Linnea. Jag tog i lite för mycket och ja, ibland får man betala dyrt. Så den där dumma knut med knotiga kamrater behöver nog sig en omgång i morgon med (förlåt Erika)

 

 

 

Kanske ses vi där? :) Annars hoppas jag att du får en god helg, vad du än gör och är.

Och Lovisa, hoppas att tentan går bra och att du sen får en skön vilohelg.. Tänker på dig och håller tummarna! ♥ Kram

Bättre än både frukost och lunch var för sig!

 

 

Vi dukade utomhus, trots att det regnade. Men det var ju härligt vårregn! Och, med filt om axlarna, varmt nog för utesittning.

Melva försökte gång efter annan att sno åt sig våra platser. Till slut gav jag henne en egen. Den dög en stund. Riktigt nöjd var hon först när hon i Erikas knä fick ta sig an resterna av makrillmackorna...

 

... men denna tisdag var allt lite extra fikaglad. Först sedvanliga elvakaffet med Emma (och nytillskottet Affe, som verkar vilja bli stadig medlem i vårt tisdagselvakaffegäng) och sedan, mitt emellan hem från landet och iväg till Värnamo, ett nytt fikabord. Denna gång hos Birgitta, där långa Johan lätt som en plätt och bara aningens stående på tå hängde upp en gunga.

Jag fick en glasskompis i lilla Svea. Två glasspinnar var. Och vi ville ha mer (även om Svea var den enda som sa det högt). Men hey, kaffe och fikabröd är ju inte det minsta sämre!

... inte en dag för tidigt!

Eller bara första! första! första! Och mängder av bilder, som om man alldeles tappat både räkningen och fattningen.

För i dag bestämde jag mig för att våren börjar. Ut med jorden, sortera bland frön och fira med första uteomhusfikan! Åh, så underbart! Melva var med mig alla utetimmarna och vi hade mest hela tiden sällskap av grannpojken Zlatan. Framåt sena eftermiddagen gjorde Erika mig sällskap; första kaffekoppen ute i solen, hurra och äntligen!

 

 

Jag dukade fram de ostar jag hade och inte mycket återvände till kylskåpet...

Johan och jag hade bestämt oss för en ost-och-kex-kväll denna lördag och allt gick enligt planerna. Tidigare under dagen var jag med mamma och pappa ute på landet, fixade med däck, jord och blommor och alla blev trötta. Ändå sa jag att om de ville, och liksom råkade orka, var de välkomna att göra oss ostätare sällskap till kvällen.

Mitt i kexsmulandet knackade det på och in kom fikasugna föräldrar och hjälpte till att tömma bordet på ost och fylla rummet med skratt. Smått spontant passade vi på att göra upp lite lösa pingisplaner... Kanske nästa helg?

Från torsdagens lilla lovsångskonsert. En god stund. Då gör det inte så mycket att man inte orkar iväg på gudstjäns i morgon...

 

för mest har jag varit, känns det som, överallt annat än hemma...
Vi kollade bilens lampor i Anderstorp, innan vi for för jeansshopping i Värnamo. Och medan jeansen lades upp passade vi på att luncha (och äta glass i stora lass!)
(Och råkar man så undra, är den röda pricken med den blå pricken bredvid, föräldrarna på väg ut och bort från lunchstället. Själv hade jag just hämtat upplagda jeansen och så möttes vi vid bilen igen...)
Och vi styrde tillbaka till Gnosjö där tålmodig Johan väntat för kaffestund. Men det var väl värt väntan, eller hur?! :) På slutet dök mamma upp som gubben i lådan med efter-lång-arbetsdag-trött Lovisa i släptåg. Innan hemfärd blev det second hand-titt, varifrån Johan kom med två böcker och jag med fyra dricksglas. Hemmastunden blev dock kortvarig, för Bengt Johansson höll lovsångskonsert och det vill man ju inte missa hur trött man än är! Så jag satt och vred mig i kyrkbänken och tackar Erika så väldigt för axelknådningen efter kvällsfikat (för det var inget fika i kyrkan, så det fixade vi själva) tack!


Nu äntligen blir det sängen och vila och sovmorgon så länge jag vill! Så det är väl bäst jag redan nu önskar god helg, innan den är halvt förbi... God helg!

i alla fall mitt på dagen. Så som vi haft det i snart ett halvår eller nåt. Hur som helst, alldeles tillräckligt länge nu. Eller alldeles för länge om man ska säga sanningen. Fast det är ju också något alldeles genomhärligt och mysigt med att kunna ha en filmkväll klockan fyra på dagen!

 

 

I mitten av filmtittandet var vi tre, men vi började och slutade med en i soffan och en i fåtöljen. Och även om det inte ser ut som att vi tittar på samma film, så gjorde vi faktiskt det.

 

Det är klockan två på natten man får idéer i stil med "åh jag vet, jag tar med en hamster och hälsar på en katt". Men se, det gick ju fint det!

Och så är det ju det där med natten, att allt bli lite annorlunda då och man kan se saker man förut inte alls noterat. Plötsligt kan en gammal lampa bli som ny!

 

 

 

 

I helgen passar jag (okej, gossnyltar) Åkerlunds lilla blixt till katt. Fast han är mest lealöst härlig, med fladdriga ben, stor mjuk mage och pytteliten pussig hals. Blixten heter han ändå och namnet lever han säkerligen upp till, även om jag ännu inte sett något som talar för det. Å andra sidan ser man väl sällan sådana som är snabba som oljade blixtar? Här åker han i alla fall bil (mig veterligen för första gången sedan hans tioveckor-och-dags-att-flytta-hemifrån-resa) och är alldeles tyst, lugn och lealös som vanligt.

 

Fröken Åkerström och unge herr Åkerlund, första mötet.

Kanske inte kärlek vid första ögonkastet, men inte heller hat.

Och för den som undrar över nuläget:

Första spinnandet och lilla lekfulla tassen mot mitt finger (under mitt tangentbordsttryckande) inträffade klockan 02.11. Piiip! Och tack! :) Vem vet, i morgon blir det kanske lite lek och kärleksfullare och också mellan katterna :)

 

 

 

Bananen är slut och firandet likaså. Men sångramsan finns ju kvar, varsågoda:

 

 

 

 

Tack för ett utomordentligt gott lunchsällskap! (se bild) och kram! ♥