Kvällsvard med stora och små vänner
Mera träning! Eller inte.
Del 8 (och lite till) Filmen som inte filmades.
Erika tränade och lyfte däck och inget alls kom med på film! Så det blev i dubbel bemärkelse "i onödan" eftersom hon just tränat på innegymmet och därtill ofilmad. Bättring Becky!
Erika tränade och lyfte däck och inget alls kom med på film! Så det blev i dubbel bemärkelse "i onödan" eftersom hon just tränat på innegymmet och därtill ofilmad. Bättring Becky!
Väldigt annorlunda
En var trött. En sov.
Vanligtvis går jag inte runt och ser ut så här. Men konstiga fordon gjorde konstiga miner.
Men den sovande stördes inte det minsta för det.
Kanske inte så annorlunda att inte bli omsprungen av Erika och Lovisa... ;)
Men jag såg ju inte ens till dem! Fast många andra motionärer mötte vi.
En sov sig igenom alla möten.
Men jag såg ju inte ens till dem! Fast många andra motionärer mötte vi.
En sov sig igenom alla möten.
Något ska man ha för att man är kort - långa byxor!
Så långa att de nästan räcker till som strumpor när skorna skaver...
Så långa att de nästan räcker till som strumpor när skorna skaver...
Ännu tröttare! Och en ännu sovande...
Ändå annorlunda
Hurra för mammanoni!
Var och grattade min mammanoni i dag. Hon hade rest bort över sin födelsedag för att slippa bli firad. What?! Se, det går ju inte! Och mycket riktigt har besöken varit många och fler väntar... I dag var det ändå min tur! Kantarellmacka, myskläder, datakoll och barnbarnfilm (med lille A och hans sköna slängpussar) och kaffe i soffan. Med gräsligt goda grekiska kakan! Tack ♥
Bättre hjälpa än stjälpa...
Del 8. Systermästerskapen
Erika tränar inte ensam! I sällskap av systern hjälper och stjälper de varann. Och så tävlas det en del. Och däcket då, undrar du kanske? Jodå, det händer grejer..! Titta och imponeras och inspireras! Jag har noterat att det faktiskt finns fler däck på gymmet nu, så kom och lyft du med :)
Erika tränar inte ensam! I sällskap av systern hjälper och stjälper de varann. Och så tävlas det en del. Och däcket då, undrar du kanske? Jodå, det händer grejer..! Titta och imponeras och inspireras! Jag har noterat att det faktiskt finns fler däck på gymmet nu, så kom och lyft du med :)
Fika efter städningen efter promenaden
Tack för hjälpen!
Både fynd och föda
Och lite bara fint också. Fjärilsfint. 
Och i morgon blir det passande nog massage för min del. Gode tid så välbehövligt, på tiden och efterlängtat!
Strömavbrott
Mobilpromenad
Oftast håller vi ju uppe tempot så gott vi (läs: jag) kan, men ibland blir det ändå stopp och paus. Som i dag. Erika panoramafotade titt som tätt.
Och plötsligt blev vår raska promenad till ett fotostrosande längst med vatten och stigar... Kanske att vi sa hejdå till sommaren. Och hej höst!
Det känns inte så tokigt med höst ändå. Förmodligen för att ingen jacka behövdes och solen värmde så härligt. Kanske inte riktigt sommarvarm, kanske mer sensommarvarm. Ännu inte så där höstkylig. Man får vara glad för det man får. Och sommaren jag fick var ju härligt mest hela tiden. Tack!
Andra frisörbesöket
I dag var Emelie och Johannes på besök. Lite fika innan frisökbesöket. Och Svea fick vackert sitta ute i gräset och lufta sig, hålla koll på oss genom köksfönstret och sedan vänta fint i bilen medan både mor och son blev nyfriserade och fina.
Gäsp! Det är småtråkigt och väldigt tröttsamt att klippa sig. Man känner sig liksom lite blåst. Men man blir i slutändan väldigt nöjd och får fira med både kaniner och spela på läppen och riva hela taket!
Upp och stå, tack lilla kanin och puss på dig!
Medan Emelie fick håret klippt övade Johannes på att gå i trappan, upp och ner och upp och ner och leta löv och stenar. Men mest gullade vi med kaninerna, tittade på bilarna som åkte förbi och gick omkring och frestades av roliga flaskor, färger, eluttag, persiennsnören och annat kul...
Tack för i dag!
Ät, spill och trivs!
Det gör Johannes!
Ensamma i spåret
Johannes ettårsdag - tårtan!
Här står jag med Siri innanför tröjan.
Det är ju så man gosar godast tycker
jag. Frågar man katten i fråga var hon
nog aningen för förvånad för att svara.
Frågar man min katt svarar hon som
hon brukar och suckar bara åt mig.
Något annat som är vansinnigt
gott är ju tårta! Och här har du
Johannes födelsedagstårta.
Det allra första sockersöta som
han fått smaka. Och det gick
hem. Jodå, han är nog allt en
liten åkerströmare ändå ;)
Va, varför får du leka med tändstickor för?! Nä, nu fattar jag ingenting. Vad orättvist.
Men istället slutade orättvisan att sötsaker bara är för vuxna och Johannes fick smaka sin första tårtbit!
När nästan alla gått kom mamma, pappa och Lovisa. Trötta efter långa resan från Grebbestad. Men Johannes, som borde vara ännu tröttare (efter tre försök och lika många vägran till sömn) var vaken och kunde ta emot några fler presenter.
Passande nog var en present en näpen natt-nalle, med kudde och nattmössa och allt. En annan var en mössa till Johannes.
Nästan.
För lite lite finns kvar. Min present.
Men den som väntar...
Grattis, lille vän ♥
Bästa sättet
En katt är mysig att både klappa, ha i knäet eller en bit ifrån där man kan se hur söt den är och höra den spinna... Men allra mysigt är absolut att ha den alldeles tätt intill! Bästa sättet är helt enkelt att ha den innanför sina kläder. Har man tur somnar den där och man får mysa länge. Har man mindre tur vill den genast ut. Men då har man kanske tur i klädval istället? En tajt tröja är lite svårare att lirka sig ut ur!
Johannes ettårsdag - kalashattar och presenter
Har man ingen sandlåda att gräva i, kan man inte göra sandkakor, finns inget vatten för hinken...
Äsch. Kalashattar!
Efter maten blev det paketöppning och om Johannes själv fick välja kom de färgglada paketen först i kön.
Att få en present är jättekul!
Ända till man ser nästa paket...
Jaha, vad är nu detta... 
Åh, just vad jag alltid önskat mig! 
Nä, är det sant, är den verkligen till mig?! 
Men även om alla presenter var till honom, så delade han med sig åt alla leksugna...
Ännu en regnpromenad
Jag kan icke räkna dem alla... Många regnpromenader har det blivit. Känns liksom lite konstigt, med tanke på alla soldagar.
Vi var ändå ganska torra i början.
Men blev snabbt blötare.
Och kunde till sist hoppa i vattenpölar utan att det knappast gjorde skillnad alls.
Så hade Erika också plastpåsar om fötterna. Till ingen större nytta.
Johannes ettårsdag - välkommen, varsågod och ät!
Jag tog mitt kort och åkte till Järnboda.
Välkommen hit, till mitt kalas!
Johannes tog emot, männen höll koll på grillen och barnen lekte och i garaget var det dukat för fest.
Johannes fick hålla till godo med makaroner, men fick å andra sidan hedersplatsen.
Störst av allt är kärleken
En söndag, kvällstid, är mycket slutsålt i affärerna. Jag fick åka till många för att hitta rätt rosor i rätt färg, kvalitet och kvantitet.
Men till slut så! Det tog sin lilla stund, men till sist var jag på väg hem till gården, till mamma och pappa.
Grattis på bröllopsdagen!
Här står de vid skylten
som gjordes inför bröllopet,
17 augusti för 40 år sedan.
Söndagsmiddag och glasstårta. Och måndagslunch på Hestra Wärdshus, där bröllopsmiddagen hölls 17 augusti 1974.
Jag vet inte, men kanske är beskrivningen av eterneller vackrare än själva dikten. Jag vet inte. Men jag lutar åt det. Läs du också och se sen vart du lutar...
Eterneller
är torkade växter,
som insamlats under blomningstiden
och sen kan användas som dekorativa
"evighetsblommor".
Traditionellt skall torkningen
ske i buketter, som hängs i
stjälkarna med blommorna nedåt.
Det är bara sådana arter som
någorlunda behåller färgen
efter torkningen som duger
som eterneller.
40 år senare...
Vi får väl se...
Lördag eftermiddag i Järnboda.
Johannes första födelsedagskalas.
Om det blev några bilder? Klart att det blev!
"Men det är min födelsedag och det är jag som bestämmer!
It´s my party och jag ler inte på beställning om du trodde det!"
Grattis Johannes!
Så här fin och glad hoppas jag att din dag blir!
Min sängkamrat
Melva har alltid varit väldigt förtjust i sängen. Det är alltid fest och party när det bäddas nytt. Förutom att hon kanske tycker att det går liiite långsamt ibland. Hon kontrollerar att det går rätt till, inte slöas och tas onödiga pauser och glöms något. Men visst, överkastet kan ju få glömmas bort. Det är lakan och täcke som är viktigast. Fast, det är klart, kudden ska icke förringas heller (den är liksom bara sämsta platsen för kojbygge.)
Det kan inte bytas sängkläder för ofta och när det byts ska det gå fort! Och det är viktigt att får snabb tillgång till och gott om plats under täcket eller på kudden för kojbygge. Att man ibland råkar hamna inne i själva påslakanet, må så ske! Dessutom ska man när man så önskar få hjälp med kojbygget genom ett höjt knä under täcket... Bästa kojan ju! Där under ligger Melva alltid länge länge när det är nybäddat.
På kudden kan hon ligga och spinna mig till sömns och jag kan till och med få pussa några godnattpussar. Bara de inte blir för många, då flyttar hon genast till nattduksbordet eller tar en paus i fred borta i soffan. En stund. Ja, hon glömmer och förlåter så fort... Till sist brukar hon ändå oftast landa nere vid mina fötter eller intill min sida mot väggen till. Sällan får jag hålla om henne så där som jag så gärna vill. (Se bild nedan.)
Men det händer. Och när det händer är jag så tacksam att hon glömmer och förlåter så fort ♥
En kudd-kille och en klättrig katt
I dag åkte Erika och jag till Värnamo för
lite shopping. Främst till min nya säng,
så att jag skulle ha något att bädda med.
En latte-paus hann vi så klart med!
Och Erika passade på att gulla
med min kudde-kille.
När jag kom hem slängde jag ut sängen. Till Melvas fasa, skulle man ju kunna tro. Men det är
faktiskt ganska kul med ett annorlunda klätterträd upp till grannens balkong, verkade Melva tycka.
"Kom" sms:ade jag till Erika när lastbilen kommit och
föraren frågat "klarar vi det här tro?" och jag svarat "nej".
Tack för hjälpen, världens starkaste granne!
Det gick förvånande fort ändå, att få ihop allt. Fast för Melva var det naturligtvis en evighet av väntan och oro om det någonsin skulle bli av att få ha en säng igen. Bäddad och allt. Och efter all väntan borde man väl åtminstone fått en kartong att leka koja i och inte ett hav av onödig plast..! Tur att Melva glömmer och förlåter så snabbt...
Skruva, lyfta och putta, beklaga sig när det gick emot, jubla när det plötsligt
bara funkade och sucka lyckligt när man landade på sköna madrassen...
När allt var fixat och färdigt blev det filmkväll i sängen. Så tokigt.
Glass och kaffe och Melva som balanserade på kanten bakom kuddarna... Mycket tokigt.
Nu ska Melva och jag sova gott och länge!
Melva funderar över förändringar
Här sitter Melva och undrar vad som händer
På morgonen låg hon här och undrade över den annorlunda bäddningen.
Alltså, nä, inte helt nöjd med den.
Nyss gick hon här och inspekterade och fann att något viktigt fattades.
"Förändringar är läskiga!"
skulle Melva sagt här om talade mer än kroppsspråk.
Gissa grejen
Vad är det du ser?
Erika fixade fikat!
Hastbullar
Kaffe som morot
Känns någon sten bekant, pappa?
Var det från denna han ramlade?
Var det här som han satt och kanade ner?
Var det här uppifrån han trillade ner och bet hål i tungan?
Ja men här var det kanske?
Eller, ve och fasa, var det här som hemskheten inträffade?
Ja, där är han ju!
Jesus är närmare än du kan tro,
och sedan hårt ta en blund,
Erika hade svåra problem att hitta honom, men plötsligt "Ja, där är han ju! Jag ser honom!"
"Det tog lite tid, men till slut hittade jag honom"
Sen tisdagkväll på Gulsparvsgatan
Det är lite svårt att balansera mobiltelefon på spiskanten och svårt att veta när bilden är tagen. Ofta får man sitta stilla så länge att man känner sig dum. Eller så hinner man inte ens sätta sig. Allra mest rör sig någon för tidigt och blir suddig.
Samma köksbord och årstid och vän. Och pizza igen. Men också sushi som
Ann-Idas japanska vän gjort - äntligen fick jag smaka sushi som smakar riktigt gott!
Svårt kan det också vara att göra te utan tesil. Särskilt om teet är rooiboste. Men kaffefilter fanns ju, sicken tur!
Melva var från början i hallen i sin väska.
Men plötsligt utbrister Ann-Ida "oj, en
katt!" Melva gick förbi köksdörren, som om
det var det mest naturliga i världen att hon
gick där. Nej du, ner i väskan igen! Ytterligare
en stund i väskan gick bra, men sedan fick
hon vara med oss. Då låg hon mest på golvet
eller en köksstol och en stund fick hon vara
ute och lufta sig också. Då gömde hon sig
bland björnbären, men verkade inte ha så
mycket alls emot bilister och cyklister och
mopedister och E4:an en liten liten bit bort.
Min duktiga lilla katt ♥
Tack älskade vän för härliga timmar med dig!
Nästa sommar kan inte komma snart nog! ;)
Är där bara björnbär?
Eller finns där kanske något bland snåren?
Halvfika
Tisdagen började vi med utefrukost igen. Tidigare än andra dagarna, men ändå sent nog för att behöva skynda på för att hinna allt vi ville... Lovisa var på jakt efter allt från mascara till shorts och kom hem med nästan allt på sin lista. Och lite till.
Vi åkte till Hedemyrs, som mamma rekommenderade typ två gånger per dag. Men det visade sig vara ett mycket bra tips! Fick med mig inte minst en hel del presenter och lite fina saker till hemmet.
Efter flera fina fynd tog vi fikapaus med
halv bulle, halv pärlsockrad boll och halvt knäckflarn.
Åh, så gott!
Det är bra när man kan dela
(och vill ha samma gottesaker att dela)
så att man får lite av många godsaker...
Perfekt ju!
Och så här ser det ut när Lovisa fikar när en geting är enveten gäst kring kakfatet - och munnen!
Med några påsar i bilen åkte vi mot stugan, men med ännu ett stopp i Näs. Denna gång gick vi på upptäcksfärd. Vilken sten föll pappa ner från? Hur ser farmors barndomshem ut i dag? Där har bott en konstnär, så det är en del statyer i trädgården - det gör det lite lättare att hitta rätt! Så här är det, två gråmålade byggnader. En pool i trädgården (ja, den finns fast den inte syns), staket runtom. Fint.
Sett från baksidan, bara några steg ner till havet. (Huset i mitten är inte på andra sidan staket.)
Här, ovan och neda, sett från framsidan. Och här anar man de båda byggnaderna. Och ännu en staty.
Mest mest kikade vi utåt havet. Och någa sekunder in i kameralinsen.
Lovisa ställde sig i uppförslut i sina skor med klack. Sisådär tyckte jag och ändrade något på den uppställningen.
Sedan blev det raka vägen till stugan för snabb packning... men det är klart man har tid för några fler klick innan man hastar i väg. Dessa söta tu lämnade vi kvar. Tack för alla fina dagar med er! ♥
Nu åker vi!
Nu är vi tillbaka efter shoppingrunda och
min första kaffekopp sedan i lördags.
Nu är det bara packningen kvar, men de
fina byxorna (eller hur?!) får åka på direkt.
De färglada byxorna kör mot Gnosjö via Göteborg. De korta jeansen stannar.
Lovisas fikafejs
Här sitter Lovisa och fikar i Tanumshede.
Men varför sitter Lovisa så här hon fikar?
Hur får hon då i sig fikabrödet? Eller matvägrar hon?
Eller sitter hon och fundrar över vad näst hon ska sätta tänderna i?
Två nya
>
Morgonstund och friska fläktar
på sin semester? Jo, Melva har nattfjärilsjakt varje
kväll och Cello snarkar så det att dånar, men kan
ju faktiskt ligga tyst och njuta framför fina fläkten
för åtminstone en stund. Det är sovmorgon och
morgonmys och promenader så långa att vissa
tror att det gått en halv dag och måste bära
hunden sista biten hem...
Morgonmys med suddiga och sömniga
Cello ligger gärna nära nära och njuter av fläkten.
En av favoritplatserna
Hon brukar ju följa med mig in i duschen, hoppa upp på draperistången,
smyga in i hörnen när vattnet inte skvätter så väldigt...
Men här väljer hon en annan plats.
Måndagen
Efter nattens regn blev det frukost
inomhus, men med dörren vidöppen
mot våta världen. Strax därefter satte
vi oss att läsa på om sjövett innan vi
åkte över till familjens vänner i Näs
för fråga om möjligt båtlån...
Det var dem vi bodde hos när jag var liten.
I denna röda stuga.
Vägen rakt fram leder till pappas klätterträd och stranden där han bet sig i tungan. Nedan ser du backen som pappa gick uppför på sina styltor.
Östernäs
Riktigt till farmors barndomshem kom vi inte (får bli förmiddagspromenaden i morgon) men sedan åkte vi till Grönemad och där finns ju också släkt och minnen...
Kanske inte toppenväder just i dag, men Cello var glad, Lovisa badade och jag frös inte om fötterna.
Vilken väg?
I dag har vi varit och kört på olika vägar. Framför allt vägen till Grönemad, förbi Klangs väg och en annan gata...
Enzo?
Lovisa fick bara ta med sig Cello och lämna andra hunden hemma. Fast vi kom att tänka på honom i går bakom en husvagn.
Söndagen
Vi åt frukost ute och Cello blev så varm att han fick ett litet fotbad och ett glas vatten över huvudet. Melva var glad att slippa.
Mätta och varma satte vi av mot Grebbestad hamn. En mjukglass i solen svalkade gott.
På vägen hem igen körde vi förbi farmors barndomsby Näs och dit är vi på väg alldeles snart för att förhoppningsvis låna en båt. Annars blir det Grönemad.
i Aleviken eller Ahlviken beroende
på vilken skylt man tittar på,
så vi är lite osäkra på namnet.
Har vi flyttat?
Melva tror nog det. Men hon verkar ju inte klaga det minsta för det :)
Trettioårsfest
Innan vi styrde Barre mot västkusten hurrade vi för kusin Erik. Massa gott till bords, rolig lagtävling med tvålkast, vattenkanoner och olika samarbetslekar. Och så fick man åter lära sig hur man viker ett pappersflygplan. Ja, eller bara vika bäst man ville och kunde och försöka få till något flygplansliknande.
Nypotatis, lax och röror och nybakat bröd.
Och kaffe på maten!
Och linslusen Johannes som har stenkoll på var jag höll hus och fotade...
Efter lekarna blev det födelsedagstårta, vinstutdelning till vinnande lag, tack och grattiskram innan hemfärd genom regn och blåst och vidare färd genom natten.
Resenären Melva
En hund och en katt tog vi med oss till
Grebbestad, men det märkte vi knappast;
så knäpp tysta och alldeles lugna som de
var hela resan. Mitt dåliga samvete (vem
tar liksom med sig sin stackars katt
på semestern?!) dämpades något.
00.21 Framme i Aleviken, Grebbestad!
När vi kom fram fick hon genast gottegod mat och hon åt också genast och då blev samvetet ännu lättare. För man äter ju inte när man är superskraj katt. Nä, både katt och hund fick kolla nya läget i koppel, medan Lovisa och jag vädrade huset lite svalare.
När vi packat upp, bäddat, tagit hand om mat och fått lite ordning, satte vi oss ute i nattkläderna med kvällsmat (godis) och svalkande kallt vatten och lät katt och hund få några sista nattminuter ute med nya dofter och ljud.
Sedan var det gott att komma i säng. Datorn mellan oss med so you think you can dance. Men Lovisa somnade. Och när jag sovit en timma väcktes jag av Melva som till sist gav lite ljud ifrån sig. Mitt dåliga samvete hann precis vakna till, men avhjälptes med visning av katt-toa och lite nattprat i sängen. Snart nog somnade vi igen och vaknade inte förrän Cello började skälla... Men han snarkade i alla fall inte så mycket i natt! Hurra!
