Juldagarna
Man kan ju i alla fall se det som tur att jag inte blev sjuk förrän innan julafton, utan mer mitt i den. Särskilt behjälplig i köket var jag inte och inte alldeles gräsligt spelsugen och matglad, men se det går ändå!
Vid ungefärlig kalleanketid klädde jag mig i secondhandklänning och mammastickade strumpor och åkte till lillasystervald och pappasågad gran.
Så fort Lovisa tittat klart på kalle-tv och jag fått fart i kakelugnen satte vi oss till bords.
Ute var det kallt och den lilla snö som fallit var borta. Hundpromenaden gick så långt som gatljusen visade vägen och när vi i andra änden av byn vände hemåt igen blev vi snart omkörda av Isabelle och Gustav. Lite spel, mycket godis, soffhäng och mera ved i kakelungen och några timmar senare kom Emelie med sin familj. Och då var det dags för årets julbild! Först lite gröt och kamerainställningar...
Med eller utan blixt? Med stol här eller där?
Några traditionsenliga julfamiljebilder blev det till sist. För trött för det är det inte alls okej att vara. Hur skulle då nästa års familjealmanacka se ut?! Men tröttheten ger sig tillkänna ändå, inte minst i fråga om uppställning. Å andra sidan är ju det enda målet att alla är med, alla är lite julfina och någorlunda glada eller galna (eller helst bådeock) och att granen syns. Okej, med så liten gran som i år kanske man kan få lov att stryka det där sista..?
Kommentarer
Trackback
