Efter dagen på landet, med promenad, (och smitning för att försöka ta kattmaten på trappen) en del inte-vara-vid-bordet-träning, några nej-inte-vara-i-soffan-tillsägelser och ett och annat utrop av sorten nej-enso-neeer, tog jag lillpojken med mig hem. Hur bra den idén egentligen var visar sig först i morgon. Anar att jag, trots alla ajabaja, hittar honom sovande i soffan...

 

 

 

 

 

När vi kom fram var Noa den som vågade sig närmast och så länge Enso inte knorrar för mycket eller fladdrar för mycket med öron armar och ben går det bra tycker Noa. Melva har jag inte sett mycket av alls. Förutom då hon hux flux flög liksom nånstans högt uppifrån och drog med sig en kruka. Krukan höll, jorden spreds vida omkring och Melva är fortfarande en liten kruka. Just nu i sitt fenomenala gömställe: under sängen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Har jag tur nöjer han sig ändå med att ligga i fåtöljen också i natt.

 

 

 

UPPDATERING:

Jomenvisst, på morgonen (efter att under natten långt över tio gånger gått upp och dragit ner) hittade jag honom i soffan. Å andra sidan visade han sig vara toppenduktig på att vänta ensam i bilen! :) Nu hoppas vi att Lovisa filar till det sista av Ensos hårda kanter och vassa klor...