I helgen passar jag (okej, gossnyltar) Åkerlunds lilla blixt till katt. Fast han är mest lealöst härlig, med fladdriga ben, stor mjuk mage och pytteliten pussig hals. Blixten heter han ändå och namnet lever han säkerligen upp till, även om jag ännu inte sett något som talar för det. Å andra sidan ser man väl sällan sådana som är snabba som oljade blixtar? Här åker han i alla fall bil (mig veterligen för första gången sedan hans tioveckor-och-dags-att-flytta-hemifrån-resa) och är alldeles tyst, lugn och lealös som vanligt.

 

Fröken Åkerström och unge herr Åkerlund, första mötet.

Kanske inte kärlek vid första ögonkastet, men inte heller hat.

Och för den som undrar över nuläget:

Första spinnandet och lilla lekfulla tassen mot mitt finger (under mitt tangentbordsttryckande) inträffade klockan 02.11. Piiip! Och tack! :) Vem vet, i morgon blir det kanske lite lek och kärleksfullare och också mellan katterna :)