Tisdag är en fikadag
... men denna tisdag var allt lite extra fikaglad. Först sedvanliga elvakaffet med Emma (och nytillskottet Affe, som verkar vilja bli stadig medlem i vårt tisdagselvakaffegäng) och sedan, mitt emellan hem från landet och iväg till Värnamo, ett nytt fikabord. Denna gång hos Birgitta, där långa Johan lätt som en plätt och bara aningens stående på tå hängde upp en gunga.
Jag fick en glasskompis i lilla Svea. Två glasspinnar var. Och vi ville ha mer (även om Svea var den enda som sa det högt). Men hey, kaffe och fikabröd är ju inte det minsta sämre!
Sen åkte jag mätt och glad och mycket belåten, ja faktiskt en gnutta härligt lycklig, vidare mot Värnamo. Varifrån jag kom hem en stor låda rikare, till Melvas stora lycka...
Från början var vi tre, när jag åkte sa jag hejdå till dubbelt så många. Fika utan slut - det började med glass och slutade med banan. Däremellan muffins, bulle, många pepparkakor (de flesta ner i Sveas mage), chokladbit, kaffe (som inte bara hamnade i magen, utan också utspilld på bordet) fågelkvitterskola med Svea (lämplig nivå) och farfar Wåge (olämpligt svår nivå, men för all del vackert kvitter). Tack till alla och för alltihop!
Kommentarer
Trackback
