Jag skyndande mig så, för att hinna både köpa frimärke och posta före klockan sex. Det var precis att jag hann! På Willys var det ingen kö och flinkt fick kassörskan fram ett frimärke åt mig. Och inga oväntade och onödiga stopp på vägen mot posten. Där såg jag honom, brevbäraren, gå med postsäcken och jag hann precis att få stoppa med mitt lilla kort i säcken, åh vad skönt! Tack, sa jag och åkte glatt vidare mot middagsbjudning. Parkerade och tog väskan för att gå ut... och där under väskan låg frimärket kvar.