Tur att ingen mer följde med!
för hur i hela friden skulle den kunnat följa med hem igen?!
Shopping på schemat och "Bob" var så klart med! Ja, pappa han mest Bär Och Betalar och ser fram emot fikarasterna, eller? ;)
Vi började i Skeppshult och titt på trimmer. Men vi mjukstartade och pappa behövde bara gå med handväskan oanvänd. För nu.
Till Smålänningen kom vi med väskor
att fylla, men först fyllde vi på med
fika och energi. Och efter några små
fynd och inköp blev det mjukglass, trots
att det varken var riktigt sommarvarmt
eller säskilt tomt i magen... Och mitt i
allt träffade vi en av mammas kusiner!
Ja, om vår dag började bra,
fortsatte den ännu bättre...
men hur slutade den då till sist?
Åh, vad vi satt gott i stolarna! Så gott att pappa tyckte att sittprovningen kunde vara en god stund till...
Men det bar av mot nya stolar och
bord och dynor. Och det var verkligen
bra tur att vi fick så god hjälp att bära.
För att inte tala om lasta..
Det tog sin lilla tid att få allt på plats. Eller just bara få plats. Det slutade med att vi själva knappt fick plats. I förarsätet, till exempel, var det så ont om plats att den minsta av oss fick ratta hela kalaset hem. Och när vi närmade oss hemmet, ja, då var det ju den lilla saken att Lovisa, som kommit med buss från Jönköping, skulle hämtas. Och hennes resesällskap, Cello och Enzo...
Så här såg det ut med oss tre (och otaliga saker och ting) i bilen:
Och så här såg det ut när pappa satte sig så att mamma kunde ta över ratten:
Och så här såg de ut när jag vinkade hejdå:
Frågan är följande: Hur såg det egentligen ut när bilen fortsatte ut till Elghult..?
Själv gick jag stegen hemåt och möttes av en ros i trapphuset...Tack Erika! ♥
Sedan landande jag gott (och toktrött) vid köksbordet
med kaffe, sällskap och spel.
Tack för i dag!
Kommentarer
Trackback
