Våffeldagen
Gårdagens eftermiddag tillbringade jag med pojkarna Åberg. Lilla fröken Åberg behagade sova de första två timmarna, vilket (trots gossuget) visade sig vara ganska bra. För mitt i pastakoket kom ju Axel med den glädjande upplysningen att "det är våffeldagen i dag" med en (först) outtalad fråga om att det kanske vore lämpligt att jag vispade ihop en våffelsmet..?
Det fanns ingen grädde hemma så det blev våfflor utan grädde i smeten. Men mycket smör!
Axel, vad vill du ha på dina våfflor?
Grädde!
Det finns ju ingen grädde.
Då blev det socker istället. Och det ju också bra. Även om det kanske inte ser så ut här nedan.
Till sist och äntligen vaknade Lilly och då kan man ju inte ge sig av hemåt på studs. Nej, inte före gos och mysig matstund och ännu mera gos!
Sen, lite försenat, blev det landet och där gjorde jag tårta som bland annat bestod av misslyckad vaniljkräm, hackad jordgubbschoklad och så klart never stop helt enligt tradition och därtill massa grädde som räckte och blev över åt både hund och katter. Och hunden igen, den gräddbusen! Framför brasan blev det god kvällsmat, tårta (som trots visst misslyckande blev god) för att fira sen födelsedag (grattis Lovisa!) hemkomst efter sjukhusvistelse (grattis mamma!) hemkomst av fru (grattis pappa och sent grattis på namnsdagen också!). Tänker man bara till finns där alltid något att fira. Ibland väldigt mycket på samma gång, men, se på oss, en tårta kan räcka till mycket firande :)
Och på bordet fanns några blommor kvar av mammas förra välkommen-hem-bukett. Så passande, eftersom vi firade hennes hemkomst. Igen. Inte för att jag har något emot att fira, välkomna hem, köpa blommor och tårtkalasa... men vet ni, nu tycker jag faktiskt att vi kan låta nöja oss för denna gång!
Kommentarer
Trackback
