När Melva hoppade i stenröset intill graven såg jag en hjärtformad sten. Stor, men bara så stor att jag klarade lyfta den till Noa. Och när jag skulle lägga ner den såg jag Noa hälsning til mig. En novembernyckelpiga som klättrade lite upp och lite ner, men hela tiden var där, trots vilda vindar som blåste ut ljuset och lockade Melva att fladdra iväg efter virvlande löv, rusa uppför trädstammar och hoppa bland stenarna...