Smärtsamt saknad
Min högt älskade kissekatt, du är lika saknad i dag som för ett år sedan och det gör lika svidande ont. Jag kan inte bli van vid att vara utan dig, du min tröstekatt. Ja, vem ska trösta mig nu?
Din plats under busken här utanför är så fruktanvärt tom utan dig och jag saknar att behöva ha en springa öppen ut mitt under sen och kall vinterkväll, bara för att du ligger kvar därute på stolen, på rödrutiga kudden med ena tassen under kinden. Söt som socker, fast du såg ut just ha lagt in en snus... min tandlöse tok, min älskade Gullenoa mumsebit ♥
Kommentarer
Trackback
