Stark som döden är kärleken
och pappa är i alla fall stark som Hulken. Det kan mamma intyga...
Nåja.
När jag kom ut till landet i går kväll möttes jag av tända ljus redan utanför dörren. Och inne var kakelugnen igång och jag frös inte ens en gnutta och sekund!
Inomhus var det ännu många fler ljus tända. Men inte just i utplockade köket. Där kan vi förhoppningsvis i slutet av veckan se nya golvet...
Efter Settman-tv, småkakor och Mission Impossible for jag hemåt i dimman. Stannade i ljushavet, saknade, mindes och tänkte en extra farmortanke i minneslunden.
Jag är uppståndelsen och livet.
Den som tror på mig skall leva om han än dör,
och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.
Kommentarer
Trackback
