Vi hittade både bort och hem igen
Lite av en överraskning, kanske? Och det blev faktiskt några överraskningsbesök också...
Det som är bra med att svårt att hitta...
Var är vi? Vart ska vi? Ja, nu känner jag igen mig! Jaaa, här är det ju!
... är att glädjen över att komma fram blir så stor!
Denna gång blev dock glädjen ganska kortvarig, för våffelcaféet hade just precis stängt. Hm. Hade vi hunnit dit om vi kört utan tvekan, på rätt håll från början och hela tiden och utan stopp för kartbokskoll?
Dannäs, mittemot kyrkan ligger det söta våffelcaféet. Och därinne finns mycket fint att titta på!
Söta trädgårdskoppar.
Och mamma blev förtjust i ett vitt
hjärta (med ros men utan ljus)
Här kunde man gott stannat en stund. Om det inte varit stängt alltså.
Vi lämnade Dannäs och for vidare mot Jonsboda och lägligt nog ringde moster Kerstin just när vi närmade oss Kårabo.
Vad gör ni?
Vi är bara ute och kör en sväng,
svarade mamma och körde tutande in på gården...
Vi stannade inte så länge, utan försökte
memorera vägbeskrivningen till kusin
Stina där vi gjorde ännu ett överraskande
spontanbesök...
Mamma hade med sig plommon
och de försvann ett efter ett in
i två par barnmunnar...
Mamma Stina fick en påse med
pysselpapper... kanske att jag gör
henne sällskap en dag..? För att
pyssla tillsammans är ju alltid
roligare än att pyssla ensam...
(Åh, jag saknar min pysselvän
Baba alldeles extra mycket ibland!)
Välkomna hem till unga familjen Kårhammer!
De hade en stor och underbar trädgård och där fanns växthus, oändligt många härliga platser för lek och picknickstunder och därtill byggnad efter byggnad med oändligt många rum. Där fanns bland annat tvättstuga, massagerum, rum för uthyrning (när allt är klart och färdigrenoverat) supersnygg (orange!) 70-talstoalett, gammal smedja... Och själva boningshuset var ju inte direkt litet det heller. Men snyggt :)
Grönt är skönt!
Välkommen!
Och välkomna kände vi oss!
Efter husesyn bjöds det gott
kaffe vid köksbordet, med
plommonskalande föräldrar
och luns- och avokado-
mumsande flickor som inte
gärna ville se ett slut på
plommon eller fikastund
eller dag. Men så började
det ändå närma sig lägg-
dags för de små och mamma,
pappa och jag tackade för oss
och körde tillbaka mot Kerstin
och Peter. Där väntade de på
oss, redo att duka bordet
med grillat gott...
Efter en god och trevlig middag gick vi ut för att ta en titt på Kerstins blivande B&B.
Gamla telefonhyttsdörren, nu dörr in till toaletten
Många gamla fina tapeter
En tillflykt är han, urtidens Gud, och härnere råda hans eviga armar.
5 Mos 33:27
Tack för i dag!
Helt slut för många dagar framåt... Det är då för väl att det är vilodag i morgon!
♥
Kommentarer
Trackback
