Det kommer här istället. Tillsammans med den rekordlånga promenaden, backe upp och backe ner och under några stunder till synes utan mål och slut och ände... Det är ju tur att jag går i ett sådant rrrasande tempo. Vilket också är upphov till Johannes skratt och därmed utsett till nya favoritljudet (det gamla "prutt" är ju so yesterday news)...