Mobilpromenad
Oftast håller vi ju uppe tempot så gott vi (läs: jag) kan, men ibland blir det ändå stopp och paus. Som i dag. Erika panoramafotade titt som tätt.
Och plötsligt blev vår raska promenad till ett fotostrosande längst med vatten och stigar... Kanske att vi sa hejdå till sommaren. Och hej höst!
Det känns inte så tokigt med höst ändå. Förmodligen för att ingen jacka behövdes och solen värmde så härligt. Kanske inte riktigt sommarvarm, kanske mer sensommarvarm. Ännu inte så där höstkylig. Man får vara glad för det man får. Och sommaren jag fick var ju härligt mest hela tiden. Tack!
Kommentarer
Trackback
