När vi kom fram fick hon genast gottegod mat och hon åt också genast och då blev samvetet ännu lättare. För man äter ju inte när man är superskraj katt. Nä, både katt och hund fick kolla nya läget i koppel, medan Lovisa och jag vädrade huset lite svalare.

 

 

När vi packat upp, bäddat, tagit hand om mat och fått lite ordning, satte vi oss ute i nattkläderna med kvällsmat (godis) och svalkande kallt vatten och lät katt och hund få några sista nattminuter ute med nya dofter och ljud.

 

Sedan var det gott att komma i säng. Datorn mellan oss med so you think you can dance. Men Lovisa somnade. Och när jag sovit en timma väcktes jag av Melva som till sist gav lite ljud ifrån sig. Mitt dåliga samvete hann precis vakna till, men avhjälptes med visning av katt-toa och lite nattprat i sängen. Snart nog somnade vi igen och vaknade inte förrän Cello började skälla... Men han snarkade i alla fall inte så mycket i natt! Hurra!