Vi gick förbi Willys. Eller. Erika gick in och jag

gick runt och sedan möttes vi utanför och så

fortsatte vi vår runda med en blårandig påse

dinglande i Erikas fasta grepp. Men en gång

hamnade den på marken. Och slutligen, har

jag hört, hamnade faktiskt hela blåa påsens

innehåll i Erikas mage. Men varför ovanligt

mörkt allra sista promenadbiten? Jo. Någon

har ju kört ner en lyktstolpe. Så då fick man

sig en titt på hur den där lyktan egentligen

ser ut... Inget ont som inte har utbildning

med sig! Eller upplysning, som pappa

kanske hellre skulle ha sagt.