Efter maten gick vi på barndomens vägar, där backarna inte var så branta som minnet sa...

 

Genom lilla skogen, över E4-bron, in i stora skogen och ut i Fagared, förbi Fagareds

ungdomshem, kohage och fårhage längst vägen där jag en gång trampade på en padda

(och usch, hela kroppen ryser vid minnet), tillbaka mot E4:an och över bron igen.

Den promenaden var en halv evighet lång när man var liten. Nu tar den inte ens en trekvart.