Så gick ett samtal mellan Berit och en av hennes små döttrar.

 

Frimodighet - att säga allt. Att vara frimodig börjar med att gå till Jesus och säga allt, bekänna sina synder. Då tappar den onde sin makt att peka på oss och säga "du, skulle du vara något att ha, skulle du ens tänka på att kalla dig en kristen och ens försöka vara frimodig, du som är så dålig och syndig?" Ja, det mesta han säger stämmer ju. Men, berätta, bekänn. Gud vet ju redan om allt! Och vill ha oss. Ändå. Trots allt. Då kan vi våga vara frimodiga.

Ingen säger "kolla, vilket fint köl!" utan vi beundrar fina höga master och annat vi ser över ytan. Men det som inte syns har betydelse för det som syns. Och skeppet Wasa gick under för att det var fel propotioner, för mycket över och för lite under ytan. Och världens mest ensamma träd, ett träd mitt i Sahara öken, det var ju inte så märkligt att det kunde leva...

Ja, hon sa mycket klokt, Berit. Mer om trädet i Sahara och andra filmklipp kommer så klart, även om det kanske dröjer ett tag ;)