Bästa sättet
En katt är mysig att både klappa, ha i knäet eller en bit ifrån där man kan se hur söt den är och höra den spinna... Men allra mysigt är absolut att ha den alldeles tätt intill! Bästa sättet är helt enkelt att ha den innanför sina kläder. Har man tur somnar den där och man får mysa länge. Har man mindre tur vill den genast ut. Men då har man kanske tur i klädval istället? En tajt tröja är lite svårare att lirka sig ut ur!
Johannes ettårsdag - välkommen, varsågod och ät!
Jag tog mitt kort och åkte till Järnboda.
Välkommen hit, till mitt kalas!
Johannes tog emot, männen höll koll på grillen och barnen lekte och i garaget var det dukat för fest.
Johannes fick hålla till godo med makaroner, men fick å andra sidan hedersplatsen.
Min sängkamrat
Melva har alltid varit väldigt förtjust i sängen. Det är alltid fest och party när det bäddas nytt. Förutom att hon kanske tycker att det går liiite långsamt ibland. Hon kontrollerar att det går rätt till, inte slöas och tas onödiga pauser och glöms något. Men visst, överkastet kan ju få glömmas bort. Det är lakan och täcke som är viktigast. Fast, det är klart, kudden ska icke förringas heller (den är liksom bara sämsta platsen för kojbygge.)
Det kan inte bytas sängkläder för ofta och när det byts ska det gå fort! Och det är viktigt att får snabb tillgång till och gott om plats under täcket eller på kudden för kojbygge. Att man ibland råkar hamna inne i själva påslakanet, må så ske! Dessutom ska man när man så önskar få hjälp med kojbygget genom ett höjt knä under täcket... Bästa kojan ju! Där under ligger Melva alltid länge länge när det är nybäddat.
På kudden kan hon ligga och spinna mig till sömns och jag kan till och med få pussa några godnattpussar. Bara de inte blir för många, då flyttar hon genast till nattduksbordet eller tar en paus i fred borta i soffan. En stund. Ja, hon glömmer och förlåter så fort... Till sist brukar hon ändå oftast landa nere vid mina fötter eller intill min sida mot väggen till. Sällan får jag hålla om henne så där som jag så gärna vill. (Se bild nedan.)
Men det händer. Och när det händer är jag så tacksam att hon glömmer och förlåter så fort ♥
En kudd-kille och en klättrig katt
I dag åkte Erika och jag till Värnamo för
lite shopping. Främst till min nya säng,
så att jag skulle ha något att bädda med.
En latte-paus hann vi så klart med!
Och Erika passade på att gulla
med min kudde-kille.
När jag kom hem slängde jag ut sängen. Till Melvas fasa, skulle man ju kunna tro. Men det är
faktiskt ganska kul med ett annorlunda klätterträd upp till grannens balkong, verkade Melva tycka.
"Kom" sms:ade jag till Erika när lastbilen kommit och
föraren frågat "klarar vi det här tro?" och jag svarat "nej".
Tack för hjälpen, världens starkaste granne!
Det gick förvånande fort ändå, att få ihop allt. Fast för Melva var det naturligtvis en evighet av väntan och oro om det någonsin skulle bli av att få ha en säng igen. Bäddad och allt. Och efter all väntan borde man väl åtminstone fått en kartong att leka koja i och inte ett hav av onödig plast..! Tur att Melva glömmer och förlåter så snabbt...
Skruva, lyfta och putta, beklaga sig när det gick emot, jubla när det plötsligt
bara funkade och sucka lyckligt när man landade på sköna madrassen...
När allt var fixat och färdigt blev det filmkväll i sängen. Så tokigt.
Glass och kaffe och Melva som balanserade på kanten bakom kuddarna... Mycket tokigt.
Nu ska Melva och jag sova gott och länge!
Melva funderar över förändringar
Här sitter Melva och undrar vad som händer
På morgonen låg hon här och undrade över den annorlunda bäddningen.
Alltså, nä, inte helt nöjd med den.
Nyss gick hon här och inspekterade och fann att något viktigt fattades.
"Förändringar är läskiga!"
skulle Melva sagt här om talade mer än kroppsspråk.
Sen tisdagkväll på Gulsparvsgatan
Det är lite svårt att balansera mobiltelefon på spiskanten och svårt att veta när bilden är tagen. Ofta får man sitta stilla så länge att man känner sig dum. Eller så hinner man inte ens sätta sig. Allra mest rör sig någon för tidigt och blir suddig.
Samma köksbord och årstid och vän. Och pizza igen. Men också sushi som
Ann-Idas japanska vän gjort - äntligen fick jag smaka sushi som smakar riktigt gott!
Svårt kan det också vara att göra te utan tesil. Särskilt om teet är rooiboste. Men kaffefilter fanns ju, sicken tur!
Melva var från början i hallen i sin väska.
Men plötsligt utbrister Ann-Ida "oj, en
katt!" Melva gick förbi köksdörren, som om
det var det mest naturliga i världen att hon
gick där. Nej du, ner i väskan igen! Ytterligare
en stund i väskan gick bra, men sedan fick
hon vara med oss. Då låg hon mest på golvet
eller en köksstol och en stund fick hon vara
ute och lufta sig också. Då gömde hon sig
bland björnbären, men verkade inte ha så
mycket alls emot bilister och cyklister och
mopedister och E4:an en liten liten bit bort.
Min duktiga lilla katt ♥
Tack älskade vän för härliga timmar med dig!
Nästa sommar kan inte komma snart nog! ;)
Halvfika
Tisdagen började vi med utefrukost igen. Tidigare än andra dagarna, men ändå sent nog för att behöva skynda på för att hinna allt vi ville... Lovisa var på jakt efter allt från mascara till shorts och kom hem med nästan allt på sin lista. Och lite till.
Vi åkte till Hedemyrs, som mamma rekommenderade typ två gånger per dag. Men det visade sig vara ett mycket bra tips! Fick med mig inte minst en hel del presenter och lite fina saker till hemmet.
Efter flera fina fynd tog vi fikapaus med
halv bulle, halv pärlsockrad boll och halvt knäckflarn.
Åh, så gott!
Det är bra när man kan dela
(och vill ha samma gottesaker att dela)
så att man får lite av många godsaker...
Perfekt ju!
Och så här ser det ut när Lovisa fikar när en geting är enveten gäst kring kakfatet - och munnen!
Med några påsar i bilen åkte vi mot stugan, men med ännu ett stopp i Näs. Denna gång gick vi på upptäcksfärd. Vilken sten föll pappa ner från? Hur ser farmors barndomshem ut i dag? Där har bott en konstnär, så det är en del statyer i trädgården - det gör det lite lättare att hitta rätt! Så här är det, två gråmålade byggnader. En pool i trädgården (ja, den finns fast den inte syns), staket runtom. Fint.
Sett från baksidan, bara några steg ner till havet. (Huset i mitten är inte på andra sidan staket.)
Här, ovan och neda, sett från framsidan. Och här anar man de båda byggnaderna. Och ännu en staty.
Mest mest kikade vi utåt havet. Och någa sekunder in i kameralinsen.
Lovisa ställde sig i uppförslut i sina skor med klack. Sisådär tyckte jag och ändrade något på den uppställningen.
Sedan blev det raka vägen till stugan för snabb packning... men det är klart man har tid för några fler klick innan man hastar i väg. Dessa söta tu lämnade vi kvar. Tack för alla fina dagar med er! ♥
Nu åker vi!
Nu är vi tillbaka efter shoppingrunda och
min första kaffekopp sedan i lördags.
Nu är det bara packningen kvar, men de
fina byxorna (eller hur?!) får åka på direkt.
De färglada byxorna kör mot Gnosjö via Göteborg. De korta jeansen stannar.
Morgonstund och friska fläktar
på sin semester? Jo, Melva har nattfjärilsjakt varje
kväll och Cello snarkar så det att dånar, men kan
ju faktiskt ligga tyst och njuta framför fina fläkten
för åtminstone en stund. Det är sovmorgon och
morgonmys och promenader så långa att vissa
tror att det gått en halv dag och måste bära
hunden sista biten hem...
Morgonmys med suddiga och sömniga
Cello ligger gärna nära nära och njuter av fläkten.
En av favoritplatserna
Hon brukar ju följa med mig in i duschen, hoppa upp på draperistången,
smyga in i hörnen när vattnet inte skvätter så väldigt...
Men här väljer hon en annan plats.
Måndagen
Efter nattens regn blev det frukost
inomhus, men med dörren vidöppen
mot våta världen. Strax därefter satte
vi oss att läsa på om sjövett innan vi
åkte över till familjens vänner i Näs
för fråga om möjligt båtlån...
Det var dem vi bodde hos när jag var liten.
I denna röda stuga.
Vägen rakt fram leder till pappas klätterträd och stranden där han bet sig i tungan. Nedan ser du backen som pappa gick uppför på sina styltor.
Östernäs
Riktigt till farmors barndomshem kom vi inte (får bli förmiddagspromenaden i morgon) men sedan åkte vi till Grönemad och där finns ju också släkt och minnen...
Kanske inte toppenväder just i dag, men Cello var glad, Lovisa badade och jag frös inte om fötterna.
Söndagen
Vi åt frukost ute och Cello blev så varm att han fick ett litet fotbad och ett glas vatten över huvudet. Melva var glad att slippa.
Mätta och varma satte vi av mot Grebbestad hamn. En mjukglass i solen svalkade gott.
På vägen hem igen körde vi förbi farmors barndomsby Näs och dit är vi på väg alldeles snart för att förhoppningsvis låna en båt. Annars blir det Grönemad.
i Aleviken eller Ahlviken beroende
på vilken skylt man tittar på,
så vi är lite osäkra på namnet.
Har vi flyttat?
Melva tror nog det. Men hon verkar ju inte klaga det minsta för det :)
Resenären Melva
En hund och en katt tog vi med oss till
Grebbestad, men det märkte vi knappast;
så knäpp tysta och alldeles lugna som de
var hela resan. Mitt dåliga samvete (vem
tar liksom med sig sin stackars katt
på semestern?!) dämpades något.
00.21 Framme i Aleviken, Grebbestad!
När vi kom fram fick hon genast gottegod mat och hon åt också genast och då blev samvetet ännu lättare. För man äter ju inte när man är superskraj katt. Nä, både katt och hund fick kolla nya läget i koppel, medan Lovisa och jag vädrade huset lite svalare.
När vi packat upp, bäddat, tagit hand om mat och fått lite ordning, satte vi oss ute i nattkläderna med kvällsmat (godis) och svalkande kallt vatten och lät katt och hund få några sista nattminuter ute med nya dofter och ljud.
Sedan var det gott att komma i säng. Datorn mellan oss med so you think you can dance. Men Lovisa somnade. Och när jag sovit en timma väcktes jag av Melva som till sist gav lite ljud ifrån sig. Mitt dåliga samvete hann precis vakna till, men avhjälptes med visning av katt-toa och lite nattprat i sängen. Snart nog somnade vi igen och vaknade inte förrän Cello började skälla... Men han snarkade i alla fall inte så mycket i natt! Hurra!
4 år 1 vecka och 6 dagar
Så gammal hann hon bli, lilla Melva, innan hon fångade något. Hon kunde gott fått vara långt mycket äldre eller helt låtit bli, men det ligger ju trots i kattens natur...
... och dessutom kom fågelungen undan till slut!
Gårdagens sol
Härliga gårdagen var Melva och jag ute nästan hela tiden. Både frukost och middag ute i solen, lite korsord och vattna allt grönt så att det förblir grönt... Jag luktade på min nya blomma, som luktar så gott, och Melva njöt i dess lilla skugga.
Till kvällen blev det Elvissånger och våfflor i Anderstorp, med efterföljande dopp i Tokarp. Pappa och Isabelle badade och vi andra tittade huttrande på.
Måndagkväll med Johannes
Efter att ha grattat Erika åkte jag ut till gården för att vara med Johannes medan Emelie och Lovisa var iväg på ridtur. Mest satt vi ute på en filt och lekte, bankade och åt banan. Men här är från vår stund i hammocken med hundgos och sedvanligt panna-mot-panna-lut och koll av halsband och koll av halsband. Tur att han kan kolla och hålla försiktigt. Ibland.
Han låg åt alla håll
Och bjöd Enzo på sin signaturmin istället för pussar
Och när han vände sig om hittade han både mig, min panna och mitt halsband
Lagom till tårtatajm hade Johannes somnat.
Grattis i efterskott storasyster!
Det blev glasstårta utan grädde, men väl med ljuvligt goda hallon och gräddkolaglass!
Och en tung häst att sätta i bokhyllan.
Och så blev det en ny "tatueringdröm" på Linneas arm.
Lång dag för Melva
Så här såg Melva ut sent i eftermiddags. Låg lite här och där på glovet, gick några sega steg och la sig ner igen. Varför?
Det gick kanske lite saktare, men bitvis också snabbare, än vanligt att gå vägen till parken. Och när farliga bilarna susade förbi fann Melva det tryggast att hålla till inne i min väska. Och när vi kom fram var den bästa platsen en liten grop intill en stor sten.
Snart gick vi hem igen och lämnade badande tjejerna ensamma (med alla andra på stranden). Jag är så tacksam att min pupp kan tänka sig lite äventyr då och då, så det gäller att de varar lagom länge, så att hon vågar sig iväg nästa gång det bär av...
Hem ljuva hem!
Sista biten gick hon alldeles själv, utan att bli vare sig väskburen eller ha mig i andra änden av kopplet.
Och när vi kom in igen blev det godis och vila, vila, vila på nästan alla golvets ytor...
Efter en stund kom Erika och Linnea nybadade och kaffesugna och knackade på. Och efter kaffet bestämde vi oss för at kolla upp nyöppnade Burger King i Gislaved och på vägen hem stannade vi med glassen vid en kvällskall men mysig strand. 
Så här såg det ut när vi åkte omkring; musikpropp på rutan och glass som for omkring på instrumentbrädan och givetvis en Linnea som skulle vara med på bild! ;)
Tack för ännu en fin sommardag! ♥
Bär och bus
I går eftermiddag åkte jag ut till landet för att plocka lite bär. Och jag fick både sällskap och hjälp bland både krusbärstaggarna och i hallonsnåren. Sällskap och hjälp gör ju allt både roligare och lättare!
På andra sidan krusbärsbusken höll
Lovisa oss sällskap. Hon passade på
att klippa gräset under tiden pappa
och jag stacks och plockade, men
gräsklipparen trilskades så mycket
att hon gjorde bäst i att sluta nästan
på direkten och putta den tillbaka in i
garaget i väntan på att någon tar sig
an den att laga vad som nu är fel...
Mamma och jag samarbetade bra, hon böjde höga grenar och jag satt på huk och kikade upp mot alla hallongömmor under bladen. Sedan är det ju verkligen en sanning, den att man kan gå många många varv i samma spår och hela tiden hitta fler hallon. Hallon borde vinna pris i trädgårdens "bäst på att gömma sig".
Mitt i plockandet fick vi besök av några grannar. Och hundarna fick besök av en blandrastik med spring i benen och bus i blick.
När vi vinkat av dem plockade jag med mig lite gott och vackert och for hemåt.
Melvas födelsedag!
Melva är nog väldigt nöjd med sin födelsedag. Erika och Linnea kom ju med massor av godis!
Framåt kvällen kom Lovisa, som inte hade med sig godis... men istället Melvas extra-pappa Cello.
Melva lekte med Cellos svans och fick grattisgos av Lovisa.
Och kanske passade hon på att hälsa grattis till bröderna på landet...
